Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF MJÖD.
315
Mennanders kända tillfällighetsstycken uppgå till närmare
ett tjugutal. Han skref äfven på latin, bl. a. en lägre runa i
stenstil öfver biskop Brovallius. I sina vänners akademiska
afhandlingar framträdde han också med tyska och franska
lyckönskningspoem. Han ägde utan tvifvel många betingel-
ser att blifva en uppburen poet, men saknade dock poetisk
begåfning i högre mening, hvarför också hans skaldegärning
efter en lofvande början snart trädde i bakgrunden och blef
en förbisedd och förgäten ungdomsbragd af den mot ärones
höjder vandrande festpoeten, som slutligen hamnade på Svea
rikes ärkebiskopsstol.
Bland tidens smärre poeter böra vi ännu framhålla ett par
namn. En rätt mycket anlitad rimmare vid festliga tillfällen
synes ha varit studenten, sedermera skolrektorn i Helsingfors,
slutligen kyrkoherden Olof Mjöd1. Redan förut har nänits att
hans gradual-afhandling i naturlig teologi råkade ut för den
teologiska fakultetens censur och aldrig fick ventileras, men
dock af filosofiska fakulteten godkändes för graden. Som stu-
dent hade han redan uppträdt som tillfällighetsskald och be-
fäste sitt rykte som poet genom en oration på svensk vers,
hvarmed han uppträdde på akademin till firande af drottning
Ulrika Eleonoras namnsdag den 4 juli 17362. Det poetiska
talet blef dock aldrig trykt. Däremot ha genom trycket be-
varats några grafskrifter och bröllopsdikter från 1730- och
1740-talen, den senast kända från 1756. Han diktade under-
stundom i herdediktens manér och skref till melodin af Lager-
löfs berömda sång om Elisandra. En annan gång försökte
han sig i odediktning efter nyklassiska mönster. Såsom prof
på hans stil anföra vi följande strofer ur »Tanckar wed en
Förwissnad Wåårblomma» (1741):
Från solenes höjd mig min svingande flykt
Till grafven och dimmorna leder,
Jag söker den döden så brådt hädanrykt
Och lagt bland skuggorna neder.
1 Student 1727, magister 1735, kollega vid trivialskolan i Helsing-
fors 1737, konrektor 1738, rektor 1741, kyrkoherde i Orimattila 1750. Död
1760.
2 Jfr Cons. Prot. 19/G 1736.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
