Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. CALAMNIUS.
-317
Man ser att Lilius’ poetiska stil redan är enklare, lättare
och ledigare och mera än någons af tidigare nämda tillfällig-
hetspoeter stämmer med frihetens poetiska stilideal. Det
märkliga är att Lilius, som lefde under hela senare delen af
frihetstiden och långt in på det gustavianska tidehvarfvet,.
efter en långvarig tystnad åter begynte dikta, när Gustaf III:s
sol gick upp. Han var medlem af Auroraförbundet och en
flitig medarbetare i Åbo Tidningar, där han äfven publicerade
några dikter i den gustavianska tidens stil. Lilius är sålunda
bindelänken mellan tvänne tidehvarf, och om vi med ofvan-
stående segersång jämföra nedanstående lilla i »Åbo Tidningar»
offentliggjorda dikt af Lilius, kunna vi bilda oss en föreställ-
ning om den poetiska stilens utveckling:
Lyckans ostadighet.
När lyckan synes blid och du dig säker tror.
Så tänk, hon växlar om, du står, men lätt kan falla.
Fast du förnöjd i dag i lugna vikar ror,
Kan hafvet af en storm i morgon hastigt svalla.
Som månens lånta ljus nu tänds, nu åter slocknar,
Och solen stundom syns på himlens hvälfda borg,
Men stundom döljer sig, när moln och dimma tjocknar,
Så sväfvar ock vårt lif emellan lust och sorg.
Som tillfällighetsdiktare uppträdde äfven Johan Lilius’
broder Henrik Lilius. Han använde också finska språket, som
nu begynte framträda oftare vid sidan af svenskan i tillfällig-
hetstryck. Förut har redan nämts Z. Lithovius och Abraham
Achrenius såsom författare af finska tillfällighetsalster. Ytter-
mera kan nämnas Gabriel Calamnius x, som bl. a. år 1720 hade
författat en 1734 trykt vidlyftig rimkrönika (Suru-Runot Suo-
malaiset») öfver det ryska skräckväldet under stora ofreden,,
omfattande icke mindre än 11 sånger2. Denna rätt märkliga
dikt ingår icke i den lilla samling af finska runor, »Vähäinen
1 Född 1695, student 1712, sockneadjunkt 1724 och kapellan 1726 i
Kalajoki. Död 1754.
2 För denna rimkrönikas innehåll redogöres i Suom. Kirj. vaiheet
af 7. Krohn s. 141-143. Samma ämne hade äfven behandlats i en kor-
tare klagodikt »Walitus Wirsi Suomen surkeudest wänein wallan alla»
af Israel Escholin, äfven författad 1720, trykt 1735-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
