Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
Cocous Suomalaisista Runoista», af Calamnius, som utgafs ett
år efter lians död (1755), och hvilken utom bröllopsskrifter
(Hää-Runot) och grafkväden (Hautamus-Runot) innehåller en
lyckönskningsruna i anledning af konung Adolf Fredriks resa
i Österbotten, en gratulation till biskop Brovallius m. m. Hela
antalet här ingående tillfällighetsdikter är 12, samtliga författade
på runometer, det vanliga versmåttet i tidens jämförelsevis få-
taliga finskspråkiga diktalster. G. Calamnius är den enda af
tidens smärre poeter, hvars verser blefvo samlade och utgifna.
Det är tillika den enda finska diktsamling, som utkom under
hela det svenska väldets tid 1. Af en annan Gabriel Calamnius,
vice landsfiskal i Österbotten, utkom i skillingstryck en år
1743 författad visa om en far, som undervisar sin son, huru
han skall gifta sig, sköta sin gård och sig själf m. m. Visan
gifver uttryck åt tidens praktiska tendens och blef, ehuru föga
poetisk, mycket omtykt, hvarom nya upplagor ända till medlet
af förra seklet vittna.
Det är i skillingstrycket man har att söka mesta delen af
tidens finskspråkiga runo-diktning. Denna litteratur af s. k.
arkvisor (»Arkkiveisut») hade redan uppblomstrat under förra
seklet, men den nya tidens populariserande tendens befordrade
yttermera utvecklingen och utbredningen af denna folkliga
visproduktion. Tidigare hade arkvisorna förnämligast utgjorts
af psalmer och andliga sånger, och äfven frihetstidens religiösa
rörelser gynnade framträdandet af andliga arkvisor. Det har
nämts att pietisten Abraham Achrenius författade andliga sån-
ger, hvilka som arkvisor spriddes bland folket. Men vid denna
tid begynte äfven världsliga sånger i arkvisans enkla och bil-
liga omklädnad söka sig väg till de breda lagren af folket.
Oftast var det öfversättningar från det svenska skillingstryc-
kets rika förråd, hvilket vanligen ej häller var original, utan
går tillbaka till tyska och andra utländska källor. Ämnena för
sådana världsliga arkvisor utgjordes vanligen af krig, stora
olyckshändelser, eldsvådor, märkvärdiga naturfenomen, miss-
foster m. m. Från 1726 har man en från svenskan öfversatt
arkvisa om »en märkvärdig, stor, högstförunderlig och sällsynt
fisk, hvilken med stor möda vid staden Genf är fångad, haf-
vandes ett människoansikte och på hufvudet en krona med
1 En ny upplaga af den mycket sällsynta runosamlingen utgafs af
Kustavi Grotenfelt i Suomi, III d. 3 (1890).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
