Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tror ni1? genmälde baronen skeptiskt. Jag
tror, att samhället skulle inte märka någon
skillnad.
Filippa såg frågande på honom. Ämnet föll
för den gången.
Hon upprepade om och om igen för sig
själv, vad han hade sagt. Det var nog så att
hon fått i sig föreställningen om kärleken som
synd. Ja, den var kvintessensen av all synd.
Sinnligheten var ”Det Onda”, urkällan till
förbannelsen. Skulle hon våga risken att flytta
över ”Det Ondas” urkälla till sitt eget sköte?
Om hon åtminstone kunnat låta bli att
grubbla över, om baronen älskade henne
tillbaka. Men hon hade förfallit till en ständig,
plågsam undran, om han älskade henne tillbaka.
Till slut gick det så långt, att hon tyckte hela
hennes liv hängde på, att hon fick veta det.
Sedan skulle hon gärna dö.
När Filippa kom att erkänna för sig själv,
att hon älskade Pohlheimer, blev aldrig klart
för hennes medvetande. Hon visste bara, att
där var två tillstånd: det första, då hon
avskydde honom. Han var visserligen ständigt
i hennes tankar, men hon var säker på att hon
tyckte illa om honom, ogillade honom av alla
sin själs krafter. Hon skulle aldrig kunna
falla offer för hans försök att vinna henne. Det
andra tillståndet var avlägset det första med
millioners millioner känslomil, det var en svind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
