Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande förnimmelse av en oändlig kärlek till
denne samma usling. Medvetslös kade kon förts
över mellanstadiet, med blixtens hastighet
måtte kon slungats över de gränslösa vidder, som
skiljer kat från kärlek, efter som kon befann
sig i det nya riket utan att kon visste, att kon
lämnat det gamla.
Där var allting nytt ock främmande.
Känslan av tjusande fara, en förvirrande,
solskim-rande, berusande livsfara, som endast ödets
tillfälligheter kunde rädda kenne från, kom
henne att vandra kring som i en yrsel. Hon såg,
att kon stod ytterst på randen av en avgrund
och kände sin vilja att skynda till en säkrare
plats förlamad. Hon kom under inflytande av
en sorts hypnos, det föreföll henne, att det
orätta och lättsinniga nedstörtandet i denna
avgrund var livets största lycka, livets enda
säll-het.
Det låg i Filippas natur att reflektera, kon
”tänkte sig för”, som man säger. Hon rusade
ej åstad ock gjorde impulsiva handlingar, hon
var väluppfostrad ock däri ligger en disciplin,
som skiljer naturbarnet från civiliserade
människor. Men kon kade under världsdamens
måttfulla yta en glöd, som kunde bli henne till
outsägligt lidande — eller motsatsen.
Hon frågade sig, om den religiösa dressyr,
bon fått (kon kunde ej kalla det något annat.
Till följd av hennes individualitet hade det bli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
