Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur hennes gosse vände sig om och viftade med
armarna åt det håll, där han visste modern
fanns, stolt och förtjust att visa, hur han
kunde sitta utan att hålla i sig. Filippa tog sin
näsduk och viftade tillbaka. Det var det sista
dem emellan.
Felix brukade också bada där med sin
pappa, och hade denna dag gråtit för att pappa var
upptagen med sin målning. Så blev de
räddade.
En fiskare gick på stranden till sin båt med
nät på armen. Han stannade och höll handen
för ögonen. Vattenytan föreföll honom
egendomlig längst bort. I närheten var det
alldeles lugnt, nästan speglande blankt. Luften var
orörlig. Det hade varit storm i flera dagar,
som efterträtts av kvav stillhet, varmfuktig
som i en bastu.
Det fiskaren spejade efter var ett mörkt
streck längs hela vattenytan. Filippa såg det
också, det föreföll som en jämn, hög dyning,
som bildade en avsats över den annars släta
ytan. Var det en synvilla, beroende på
molnskuggning?
Plötsligt störtade sig Filippa med ett skri
springande längs den branta sluttningen, följd
av Berta. Ett bra stycke ut i vattnet hade
Otto förlorat fotfästet. Lille O gled ifrån
honom och försvann. Otto reste sig för att ta
fatt i gossen, men det var som om något gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
