Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II. Den grekiska religiöst-filosofiska bildningen.
A. Allmän ståndpunkt och karakter.
7. / formeli hänseende.
Först denna bildning höjer sig till sträng vetenskaplighet,
själf-ständig spekulation.
2. / reelt hänseende.
a) I uppfattningen af det gudomliga är ståndpunkten väl
naturalistisk, men äfven antropologisk. Sålunda i enlighet med
naturalismen : det gudomliga är ej personligt, men de
naturbestärn-ningar, af hvilka det gudomliga är en personifikation, äro ej
hämtade från det, som ligger nedanför den mänskliga gränsen, utan
från den mänskliga naturen. De opersonliga föremål, som här
upphöjas till gudomlig värdighet, äro mänskliga fullkomligheter,
företrädesvis sådana, som uttrycka begreppsmässighet. Där sådan
finnes, måste begrepp finnas, och begrepp finnes blott hos en
person. I nedskrifna förhållande går den grekiska bildningen ibland
så långt, att själfva begreppet upphöjes till gudom: “Det
gudomliga är — idén.” Platon.
(3) I afseende på förhållandet mellan det absoluta och det
relativa är ståndpunkten väsentligen panteistisk. Här finnes en
tendens till att fatta det gudomliga väsendet såsom en abstrakt
enhet; till och med där man bevisar, att det gtidomliga ej får vara
abstrakt, visar sig panteism. Man vill frigöra det gudomliga från .
dess abstrakthet; kan dock ej tillförsäkra det konkrethet.
En skillnad mellan den österländska och grekiska panteismen är
den, att i den österländska finnes en motsats mellan all mångfald
å ena sidan och enheten å den andra, så att ingen mångfald får
plats inom gudomen; den grekiska däremot är ej fiendtlig mot all
mångfald, ty när den sätter harmonien såsom det gudomliga,
måste den hafva en mångfald, ty utan mångfald kan ej finnas
harmoni. Här visar sig en önskan att finna den mångfald, som
verkligen duger att sätta såsom innehåll i den gudomliga enheten, men
den har ej kunnat finnas, ty man har ännu ej fått sikte på
personlighetens värld.
y) I afseende på människan är att märka, att hon kommer i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
