Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b) voT/crts; formen oföränderlig; innehåll: det oföränderliga.
a) 8o£a delas i
a) ei/cao-ta = en bildlig uppfattning af det sinnliga, oeh
(3) TTLcrTLs = faktisk kunskap = erfarenhetskunskap.
a) voTjcrts delas i
a) Stavota, villkorligt nödvändig kunskap om det sinnliga;
/3) é-n-Lo-Tr/pr], ovillkorligt nödvändig kunskap i fråga om det
osinnliga.
Aiavoia får villkorlig, £7rtcrrr//Jij; ovillkorlig nödvändighet. Detta,
emedan Siavoia refererar sina begrepp på sinnliga ting, iTria-Trjfirj
däremot på osinnliga.
4) Villkor for filosoferande.
a) I människans natur ligger ett ursprungligt sammanhang med
filosofiens föremål: den eviga, osinnliga världen.
b) Men då filosoferande är ett sträfvande att nå visshet, så är
förutsatt, att detta förhållande mellan mig och den andliga
världen är på något sätt brutet.
c) I denna världen finnes något, som föranleder mig att söka
bekantskap med den eviga, öfversinnliga världen.
Platon framställer detta under formen af en myt med ungefär
detta innehåll: Innan människoandarne kommo i förbindelse med
denna världen, lefde de i himmelen tillsammans med gudarne ett
gudomligt och saligt lif. Hvarje ande befann sig i den guds följe,
som han i afseende på anlagen mest liknade, och människoandarne
sysselsatte sig med detsamma som gudarne. Dit hörde, att
gudarne och människoandarne ibland drogo bort till utkanten af
himmelen, för att där skåda in i den öfverhimmelska världen,
idévärlden, hvilken betecknas såsom uppfylld af urbildligt sköna
verkligheter. Där borta vid himmelens utkant blef nu trängsel,
åtskilliga andar föllo ned i materien, glömde all den härlighet, hvaraf
de fordom njutit och förbundos med kroppar. Men
människoan-den vaknar så småningom till medvetande. Denna kroppsliga
värld är en, ehuru dålig, afbild af den öfverhimmelska världen.
Med allt elände, som här finnes, gifvas sålunda dock här spridda
drag af idévärldens harmoni. Då nu människoanden vaknar till
medvetande, slår honom en dunkel aning om att han förut sett
något dylikt, och så börjar han att längta och tråna efter l:o)
sköna människokroppar. Eros förvandlar denna kärlek till kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
