Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska. Som vi förut sagt, framträda de kunskapsteoretiska och
praktiska starkare, de praktiska starkast.
c. Hithörande skolor.
a) Gamla akademien, realistisk rationalism.
b) Aristoteles och den peripatetiska skolan, högre empirism.
c) Epikureismen, i teoretiskt afseende lägre empirism, i
praktiskt negativ, abstrakt empirism.
d) Stoicismen, karakter = epikureismen.
e) Nya akadcrtiien och Pyrrhonismen, skepticism.
A. Gamla akademien.
a. Representanter.
De viktigaste äro Speusippus, Platons systerson, och
Xenokra-tes från Kalcedon, dessutom Polemo från Atén, Krates från
Atén, och Krantor, hvilka alla lefde emellan 350 och 250 f. Kr.
b. Ståndpunkt och läror.
1) I formelt hänseende består deras åtgörande i en formel
bearbetning af Platons filosofi, t. ex. Xenokrates’ indelning af
Platons system i dialektik, fysik och etik.
2) / reelt hänseende: Det intresse, som dref gamla akademiens
filosofer till en i jämförelse med Platon ändrad ståndpunkt, var
världsförklaringens. Platons filosofi hade det grundfelet, att den
var objektiv, sä att den icke erkände personligheten. Detta var
det fel, som han hade gemensamt med all antik spekulation, och
sålunda kunde det ej observeras af denna. Men en af följderna
var, att Platon blef “klen i världsförklaringen”, och att denna
brist yttrade sig så, att han var dualist. Och denna dualism var
en brist, som äfven på antik ståndpunkt kunde märkas och af
gamla akademiens filosofer kännas. Vi kunna därför säga, att
deras intresse var att åstadkomma en världsförklaring genom
att mildra dualismen. Detta gjorde de äfven genom att sänka
den platonska idéns betydelse och hoppades därmed, att klyftan
mellan idén och materien blefve mindre. De sänkte idéernas
betydelse så, att de förklarade, att de voro tal, matematiska
bestämdheter — sålunda ett återupplifvande af pytagoreismen.
Därtill hade Platon själf gifvit anledning, ty dels hade han närmat
sig pytagoreismen genom att då och då använda pytagoreiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
