Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7) Hvad är det, som för människan i högsta grad befordrar
själfbibehållelse ? Naturligtvis det, som befordrar hennes högsta
sätt att vara till såsom människa! Och det högsta en människa
kan komma till, är att hafva adekvata ideer, klara och tydliga
förnimmelser, att tänka klart. Ingenting finns sålunda, som i så
hög grad som detta befordrar människans själfbibehållelse såsom
människa, ty det högsta, en människa kan komma till, är klara
och tydliga ideer. Det att lefva det högsta lif är också = att
lefva det lyckligaste. Ty i och med det jag har klara och tydliga
ideer, fattar jag allting i dess harmoniska sammanhang, sådant
det ingår i Giid, och fattar följaktligen också mig själf i detta
nödvändiga sammanhang och då förefinnes ej längre någon mitt
lif grumlande dunkelhet, och i min själ finnes ej plats för någon
passion. Ty alla passioner bero på att min sträfvan tager en
dunkel och därför oregerlig form. Men nu äro passionerna inom
människovärlden just den enda orsaken till människosjälens
lidande. På sin uppgift att få veta, huru människosjälen skall
komma till ro, ger Spinoza därför följande lösning: Till ro
kommer människosjälen, då den är fri från passioner. Om då denna
frigörelse åstadkommes genom klara ideer, så följer, att dessa äro
ej blott det högsta, utan ock det lyckligaste, en människa kan
komma till. Med att hafva klara ideer följer sålunda
förnimmelsen af befordrad själfbibehållelse = laetitia. — Men därmed följer
ock förnimmelsen af ett föremål såsom den egentliga orsaken till
denna klarhet i själen. Hvad är det då, som gör, att min själ
fattar allt klart och tydligt? Svar: Det, att substansen,
realiteternas och klarhetens källa — Gud — är i min själ närvarande. Han
är sålunda orsaken till den frid, jag känner, och förnimmelsen af
honom heter i detta fall: kärlek till Gud. Sålunda tager det för
människan högsta goda formen af kärlek till — eller lif i — Gud.
8) Oaktadt den innerlighet, hvarmed Spinoza uppfattar
förhållandet mellan människoanden och Gud, måste han dock förneka
den individuela odödligheten; — detta, emedan han l:o) gjort
människan till en blott modus hos Gud och 2:o) så nära
förknippat det andliga och kroppsliga, att om det ena upplöses, så
upplöses äfven det andra. Den individuela odödligheten måste han
sålunda på dessa grunder förneka, ty med det att modus, som är min
kropp, upplöses, upplöses ock modus, som är min själ. Han på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
