Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingets väsen och urbild, jag skulle sålunda hafva skapat
urbilden, Gud det sämre, det enskilda tinget — naturligtvis omöjligt.
y) Äro de ditlagda af Gud ? Nej; ty i så fall skulle Gud i hvar
och en af de millioner själar, som finnas, skapa in ett system af
ideer, — men detta vore slöseri, och Gud måste följa lex
parsimo-nise, sparsamhetens lag, som består i att Gud för vinnandet af
sina afsikter alltid använder de enklaste medel.
2:o) Hafva då ideerna (såsom Platon säger) evigt varit i själen ?
Nej; ty detta skulle göra mig lika fullkomlig som Gud. I stället
föreslår Malebranche följande utväg: Det finnes endast en idé af
hvarje slag, och denna finnes i Guds tänkande, och mitt förstånd
är = min förmåga att se idén i Gud. Sålunda se vi allting i Gud.
3) Om Gud.
a) Guds existens är bevislig både ontologiskt och kosmologiskt.
Han är det oändliga och enkla. Om man ur Spinozas substans
stryker bort utsträckningen och behåller tänkandet, så får man
Malebranches gudsväsende: Gud är ett oändligt tänkande. Men
här framträder hans mysticism; han säger nämligen, att, när han
förklarar Gud vara tänkande, uttrycker ej detta hvad han menar,
utan Gud är ändå något mer.
b) Till Gud stå ideerna i det förhållandet, att hvarje idé är hans
tänkande, begränsadt.
c) Till allt annat förhåller Gud sig så, att Gud är allt annat i
dess urbildliga fullkomlighet (eminenter).
4) Människoandens förhållande till Gud fattar Malebranche på
ett något dunkelt sätt: Människoanden kan sägas vara i Gud
dels därigenom, att den hos honom är representerad genom sin
idé, dels därigenom, att den med sitt tänkande deltager i Guds
tänkande. Så till vida är människoanden i Gud. Men då
människoanden är ett enskildt föremål, så är den å andra sidan
genom sin enskildhet utesluten ur Gud, som har i sig blott idé.
5) Hvad det kroppsliga angår, så veta vi ej, att ett sådant
finnes, hvarken på grund af våra sensationer, ej heller på grund af
våra ideer. Cartesii sätt att sluta sig till ett kroppsligt duger
därför ej, ty ideerna blifva lika sanna, antingen det nu finnes ett
dem motsvarande kroppsligt eller ej. — Ideerna äro själfva
sanningen, och sanningen kan ej blifva sannare, än den är. Sålunda
kan man ej heller från ideerna sluta till något kroppsligt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
