Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen är ett begrepp, om den är en motsägelselös förnimmelse.
Nu är det ej svårt att inse, att så verkligen är, ty gudsidén är
just begrepp om “ens realissimum”, d. v. s. i den äro med
hvarandra föienade idel position oeh realitet uttryckande
bestämningar. Alen om de nu alla beteckna en position, som de ock
göra, så kan en motsägelse dem emellan aldrig äga rum, ty en
sådan äger endast rum mellan en position och en negation i samma
afseende. Det, som detta begrepp är begrepp om, har alla dessa
bestämningar. Sålunda Gud existerar. Sålunda kan härmed det
ontologiska beviset genom Leibniz anses fullfärdigt.
4-) Gud existerar med alla de bestämningar, som ligga i ett “ens
realissimum”, hvartill hörer ej blott att Gud är tänkande, utan
äfven att han är viljande. På grund af sin vilja är Gud skapande,
— detta åter på grund af en moralisk nödvändighet, d. v. s. på
grund af sin godhet, hvaraf följer, att han skapat allt så godt
som möjligt, därför är denna värld den bästa tänkbara.
(Leibniz’ optimistiska drag). Naturligtvis kan den ej vara så
fullkomlig som Gud själf, ty då vore den Gud själf, därför finnas ock inom
densamma grader af fullkomlighet.
5) Guds vilja indelas i:
a) Voluntas antecedens = hans vilja, riktad på det possibla.
Det possibla = det, som är möjligt på grund af erfarenhetens
allmänna villkor.
b) Voluntas eonsequens — hans vilja, riktad på det
compos-sibla. Det compossibla = det, som är möjligt, då man afser äfven
alla speciela villkor.
6) Om alla de öfriga monaderna gäller, att de skilja sig från den
högsta genom att hafva i sig någon dunkelhet el!er passivitet.
Sammanfattningen af dunkelheten eller passiviteten hos en monad
kallar Leibniz materia prima. Olika slag af ändliga monader:
a) Sofvande, som hafva dunkla perceptioner: hos växter och allt
nedanför dem.
b) Vakande, som jämte dunkla hafva klara, men ej tydliga
perceptioner: hos djuren.
c) Förnuftiga, som hafva klara och tydliga perceptioner: hos
människorna, hvilka därjämte hafva slagen a) och b).
7) Förhållandet mellan monaderna:
l:o) I allmänhet: Ingen monad utöfvar något reelt inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
