Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a) En primär kvalitet = en kvalitet, som tinget har, äfven
oberoende af min uppfattning; exempel: utsträckning, rörelse.
/?) En sekundär kvalitet .= en kvalitet, som tinget har endast i
relation till mig såsom uppfattande. Exempel: färg. Sådana
kunskaper, hvilka byggas på de ideer, som uttrycka tingens primära
kvaliteter, blifva objektivt giltiga i en vidsträcktare mening än
de, som byggas på de ideer, som uttrycka tingens sekundära
kvaliteter.
2:o) De sammansatta ideerna: Dessa uppkomma genom en ak-
tivitet af förståndet, och då jag aktivt ingriper där, har jag ej
längre i sättet för dessa förnimmelsers uppkomst en borgen för
deras sanning.
Alen åtminstone en sammansatt idé har objektiv giltighet,
nämligen substansidén. Ty när jag uppfattar ett föremål, erbjudas
mig dess bestämningar i en viss, af mig oberoende ordning, och
hvarje ting har sina kvaliteter och inga andra, och jag måste
taga dem sådana de äro. Med andra ord: det band, som
sammanbinder tingets egenskaper, är ej en produkt af mig. I själfva
tinget finns sålunda detta band, som just är = tingets substans.
Sålunda finns oberoende af mig tingens substans, och
substansidén äger sålunda objektiv giltighet. Man kan således vara trygg
för, att åtskilliga ideer äga objektiv giltighet. Sålunda kan man
hafva kunskap om de kroppsliga tingen, och sedan kan man på
grund af sina reflexionsideer hafva kunskap om själen — ej hvari
den består, utan hvad den gör, och så kan man äfven genom
slutledningar hafva kunskap om ett väsen, som ej alls gör intryck på
våra sinnen — om Gud —, detla genom att utvidga de
kunskaper, man har om sin själ, och utveckla dem till fullkomlighet.
5) Nämndt är, att Locke satte det praktiska mycket högt:
Teorien måste tjäna praxis. Men för sitt praktiska lif behöfver
människan ej insikt om tingens väsen, utan blott om deras
förhållande till hvarandra. Människans mål är lycksalighet,
tillfredsställande af sina kroppsliga och andliga behof. Då det goda sålunda
är bestämdt såsom lycksalighet för mig, så är det goda bestämdt
endast i relation, — ingenting är godt eller ondt i och för sig.
Såsom medel för lycksalighetens ernående sättes dygden. Om
man skulle tyeka, att denna uppfattning af människans praktiska
mål är egoistisk, så är den visserligen det i så måtto, att hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
