Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framhöll gärna, huru utomordentligt väl naturen är inrättad för
människan. Betraktade sålunda gärna naturen ur
subjektivt-te-leologisk synpunkt.
e) Med afseende på det mänskliga ville man i allting framhålla
det rent, allmänt mänskliga — detta i teorien. I praktiken sökte
man genomföra detta genom en naturlig uppfostran
(filantropi-nismen).
d) Man sysselsatte sig äfven med beskrifning af det mänskliga
subjektet och hvad inom människan fanns; hvilket gjorde, att den
empiriska psykologien uppblomstrade, hvilket ej var af ringa
nytta.
e) Man fäste sin uppmärksamhet ej blott vid den enskilda
människan, utan ock vid mänskligheten såsom ett helt, såsom ägande
utveckling, såsom utgörande subjekt för utveckling. Så uppstod
en ny vetenskap, historiens filosofi, i och med detsamma man
gjorde sig den frågan, hvarför mänskligheten skall hafva en
historia, och hvad som utgör dess mål.
f) Såsom detta människans mål sättes dels: humanitet (Herder),
dels religiositet (Lessing).
b. Dogmatisk, men konsekvent, ren sensualism, edaimonism och materialism.
Dogmatisk, ty den antager på god tro Lockes första grundsats,
men utvecklar den sedan konsekvent, hvilket i kunskapsteoretiskt
afseende leder till ren sensualism. I praktiskt hänseende för den
till evdaimonism och i ontologien till materialism.
1) Denna riktnings införande af konsekvens kan betecknas
såsom ett försök att aflägsna vissa dualismer, hvartill dels Locke
själf. dels lockianerna gjort sig skyldiga. Först möter oss hos
Locke själf en kunskapsteoretisk dualism mellan ett passivt sinne
och ett aktivt förstånd. Det var ej så konsekvent att antaga en
sådan skillnad, ty om kunskapsförmågan ursprungligen skall vara
tom på allt innehåll och sålunda blott vara en form, så är det
knappt begripligt, huru kunskapsförmågan skulle kunna uppträda
såsom förstånd, såsom en aktiv förmåga. Condillac, f 1785,
yrkade därför, att denna dualism skulle borttagas därigenom, att
man förklarade, att all mänsklig uppfattningsförmåga är passiv.
Ty äfven förståndet är passivt, och dess begrepp bilda sig lika
passivt och naturnödvändigt som det passiva sinnets
förnimmelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
