Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2) Den andra dualismen, som lockianerna tillåtit sig, var en
praktisk dualism mellan det idiopatiska och det sympatiska i
själen. Hclvetius, f 1771, sökte få bort denna genom att visa, att
det sympatiska i själen i grund och botten också är idiopatiskt.
Ty det sympatiska hos mig betyder, att jag deltager i en annans
läge = att jag har nöje af en annans nöje. Gör jag något på
grund af min sympatiska känsla, så gör jag det i grund och
botten därför, att jag har en angenäm förnimmelse af en annans
välbefinnande. Sympatien är blott en förklädd idiopati.
3) Den tredje dualismen var en ontologisk: dualismen mellan det
kroppsliga och det andliga. Locke själf har medgifvit den, i det
han antog, att ett gudomligt väsen stod öfver det kroppsliga, och
i det han medgaf möjligheten af att själen är en andlig substans
jämte den kroppsliga; — detta oaktadt hans teoretiska sats, att
all mänsklig kunskap ursprungligen är en sinneskunskap, hvaraf
borde följa, att jag ej hade någon den minsta kunskap om något
annat än det, som kunde göra intryck på mina sinnen. Därifrån
var steget ej långt till att stryka bort den andliga världen och
blott bibehålla den kroppsliga. — Just detta gjorde den franska
filosofien; den drog ut de materialistiska konsekvenserna af den
lockeska filosofien, och denna materialistiska världsåskådning fick
sitt starkaste uttryck i “Systéme de la Nature”, hvars författare
var von Holbach, f 1789. Denna riktning lärer: intet annat finns
än denna kroppsliga värld ; — att antaga en öfver världen upphöjd
Gud eller en immateriel själ är ett onödigt fördubblande af tingen.
Hvad angår den närmare beskaffenheten af denna kroppsliga värld,
så är denna lära ett slags atomism. Den lär nämligen, att den
kroppsliga världen består af en mängd molekyler; hvarje molekyl
innebär kraft (sålunda en dynamisk atomism), och dessa krafter
äro af olika slag — ty de göra olika intryck —, däraf kan jag
ock sluta till molekylernas olikhet. Men hvari deras olikhet består,
begriper jag ej, ty alla förnimmelser hos mig äro sekundära. De
kvaliteter, som tingen i och för sig äga, kallas därför qualitates
occultas = dolda kvaliteter.
c. Kritiskt utförande till psykologisk, men ontologiskt-negativ idealism.
Denna riktnings representanter:
Berkcley, t 1753, och Hume, utgöra ett slags mellanlänk mellan
den lockeska filosofien och den följande idealistiska perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
