Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medvetenheten fattar han under bilden af en tillbaka
reflekterad rörelse.
b) Men nu är klart, att en sådan utgående rörelse ej kan blifva
tillbakareflekterad på sig själf, xitan att den vid sitt utgående
blif-vit mött af ett motstånd. Så måste också, enligt Fichte,
reflexionen tillbaka förutsätta en inskränkning. Jag’et kan sålunda ej
vara sig själft, utan att inskränka sig själft. Sålunda: “jag’et
sätter sig själft”, är till genom sin egen verksamhet, men i och
med detta måste det också “sätta” sin egen motsats: ieke-jag’et.
Jag’et och icke-jag’et kunna vara till på samma gång endast
genom att ömsesidigt inskränka hvarandra. Sålunda kan
uppställas följande grundsats, som för Fichte utgör en utgångspunkt,
hvarur han analyserar de öfriga grundsatserna:
Jag’et sätter sig själft genom att i sig själft och emot sig själft
sätta ett icke-jag. Jag’et och icke-jag’et inskränka hvarandra
ömsesidigt.
I denna tanke ligga två andra tankar:
l:o) En tanke, som enligt Fichte utgör grundsatsen för det
teoretiska :
Jag’et sätter i sig själft ett icke jag, som inskränker jag’et. Jag’et
blir således här det, som har att rätta sig efter icke jag’et. I detta
förhållande igenkänner Fichte det teoretiska förhållandet, där
subjektet får rätta sig efter objektet.
2:o) En tanke; som enligt F.ehte utgör grundsatsen för allt
praktiskt.
Jag’et sätter i sig själft ett icke-jag och inskränker detta. Här
blir jag’et det behärskande.
l:o) I den teoretiska grundsatsen gömmer sig en mängd af
tankar, hvarur här uttagas tvenne:
a) Jag’et är begränsadt af icke-jag’et; — men å andra sidan:
b) Jag’et är oändligt; ty inom jag’et sättes ickejag’et såsom
begränsande. Gränsen är satt inom mig, jag går således öfver den.
Af dessa två tankar kan ingen efterskänkas, utan de måste
förenas. De kunna förenas i begreppet, oändlig begränsning = en i
oändlighet upprepad begränsning. Detta blir bilden af ett
“pro-ducere”, ett framförande. Då nu jag’et kan bevara sin
“begränst-het”, sin ändlighet, jämte sin oändlighet endast genom ett sådant
producere, så måste jag’et vara förmåga af ett sådant producere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
