Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli då blir också b) sammanfattningen af objekt en skranka för
subjektet.
c. Läror.
I. Regress till principen.
Man hade alltså att antaga ett positivt förhållande mellan
subjektivitet och objektivitet. Detta kan inses ej blott genom kritik
af den fichteska filosofien utan ock pa grund af filosofiens uppgift.
Filosofiens uppgift är l:o) att förklara det verkliga ur det
absolut en uppgift, som ej kan lösas, om ej i det absoluta finnes
någon verklighet. Filosofiens uppgift är 2:o) att förklara vetande —
en uppgift, som särskildt framhallits af Kant och äfven af Fichte,
som ju hade satt vetenskapslära = filosofi. Men denna uppgift
är olöslig, om det är ett negativt förhållande mellan subjektivitet
och objektivitet. Ty med en sådan förutsättning blir vetande
omöjligt. — Och hvarför? Vetande är alltid ett uttryck af
subjektivitet. Men vetande är ej vetande, om det ej uttrycker, i sig
innebär objektivitet. Men att en subjektivitet skall vara uttryck af
objektivitet är ej möjligt, om objektiviteten skall negera, utplåna
något af subjektiviteten.
Sålunda: den negativa ställningen mellan subjektivitet och
objektivitet omöjliggör det commercium mellan vetande och
vetandets objekt, som maste finnas, om vetande skall vara möjligt.
II. Identitetsläran.
a) Grundläggande satser:
Schelling ville nu rädda vetenskapen: därför måste han förklara,
att subjektivitet och objektivitet till hvarandra intaga en positiv
ställning. Och detta är den schellingska ståndpunktens vinst
framför den fichteska. Men sedan slår Schelling in på en panteistisk
bana. Här hotar nämligen nu faran af dualism, då man har två
positiva. Skall denna dualism undvikas, måste man söka en högre
enhet. Men då Schelling skall söka denna högre enhet öfver
subjektiviteten och objektiviteten, söker han den på panteistiskt sätt,
genom att den enheten är identiteten af båda. D. v. s. man
fullföljer de två riktningarna till den punkt, där de falla ihop, blifva
oskiljbara, ett och samma. Men det är endast i en panteistisk
enhet, som åtskillnaderna upphäfvas. Detta är den mycket omtalade
s. k. absoluta instinkten. Schellings system kallas efter denna ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
