Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“identitetssystemet”. Denna absoluta identitet är i Scliellings
system det absoluta eller gudomliga.
Här är att märka, att för den riktiga uppfattningen af detta
absoluta postulerar Schelling en uppfattningsform, som redan
Fichte talat om, nämligen den intellektuela åskådningen.
Åskådning = en omedelbar uppfattning, som ej uppfattar sitt föremål
genom att särlägga det i bestämningar. Intellektuel = en andlig
åskådning. Denna intellektuela åskådningsförmåga är ej allom
gifven såsom aktuel förmåga. Har man den såsom sådan, kan
man filosofera.
Detta är det absoluta hos Schelling, hvarur nu
världsförklaringen skulle ske. Formen för denna blir hos Schelling ett uppvisande
af det absolutas egen själfutvecklingsprocess. (Ett nytt
panteis-tiskt drag).
Hvarför skall det absoluta hafva själfutveckling? Härpå blir
Schelling svaret skyldig, men han hjälper sig med att försäkra, att
det absolutas natur är ej hvila, som är = död, utan något slags
aktivitet.
Vi minnas, att Fichte hade betecknat subjektiviteten såsom
rörelse utåt, objektiviteten såsom rörelse åt motsatt håll; med
bibehållande af bilden skulle sålunda identiteten mellan båda vara
rörelsen i allmänhet, den allmänna rörelsen. Finns nu rörelse,
verksamhet hos det absoluta, så skall ock något verkas; så uppstår
världsutveckling. Men hvarje det absolutas rörelse eller
förändring kommer att innebära, att den ursprungliga absoluta
jämnvikten mellan subjektiviteten och objektiviteten störes. Antingen
blir den öfvervikt åt subjektivitetens sida eller ock åt
objektivitetens sida. Inom naturen blir således öfvervikt af objektivitet
öfver subjektivitet; inom andens värld åter öfvervikt af
subjektivitet öfver objektivitet.
Schellings filosofi består af två delar:
l:o) Naturens filosofi: om naturen.
2:o) Transcendental idealism, andens filosofi: om anden.
b) Naturfilosofien.
Här visar Schelling, huru naturen utvecklar sig från den punkt,
där objektiviteten har fullkomlig öfvervikt öfver subjektiviteten,
till den punkt, där subjektiviteten blir så stark, att den står färdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
