Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schott och Biichner, hvilkens bok: Kraft und Stoff, blifvit af
Pontus Wikner kriticerad.
Tillskrefvo de franska materialisterna från en tidigare period
det andliga en blott kroppslig beskaffenhet, så gingo dessa nya
tyska materialister ut från en helt och hållet fysiologisk basis.
Känsla, föreställning och tanke äro blott fysiologiska
funktioner hos särskilda organ: “Såsom lefvern bildar gallan, så föder
hjärnan tankarna.”
Att denna åsikt uppfattar allt det andliga såsom en kroppslig
produkt, beror på en alldeles falsk användning af kausalitetslagen.
Denna riktning, som med hänsyn till den exklusiva idealismen
kunde vid sitt framträdande hafva något berättigande, har dock
själf icke blifvit något annat än en förvrängning och ett
förvtli-gande af all filosofi.
Åsikten är väl framställd och kriticerad af F. A. Lange i hans
Geschichte und Kritik des Materialismus: 4 uppl. 1886.
Den te/eologiska idealismen.
Representerades i synnerhet af Herrman Lotze (1817—1881).
Hans lära liknar Herbarts uti vissa stycken, men ännu mera
Leibnitz’s. Men L. protesterade alltid emot att blifva ansedd
såsom herbartian. Detta gjorde han på den grund, att han olikt
Herbart grundar samexistensen och den inbördes gemenskapen hos
alla väsen (monader) på en nödvändig enhet såsom världens
substantiela orsak och på verksamheten hos denna enhet uti all
tillvaro. Det oändliga, säger L., är den makt, som i den andliga
världen gifvit sig själf ett otaligt antal af olika tillvarelseformer.
Alla monader äro blott modifikationer af det absoluta.
Skrifter: “Mikrokosmus” 1876, System der Philosophie I—II
1879.
Posiiivismen.
Grundlagd af A. Comte (1798—1857), förkastar all filosofi i
egentlig mening och framhäfver såsom sanning endast det, som
medels sinnena kan fattas och bevisas.
Positivismen utgifver sig för att vara det högsta
kunskapssta-dium, till hvilket människan öfver hufvud har hunnit. Af dessa
kunskapsstadier finnes det nämligen tre: det teologiska, på hvil-
Filosofiens Historia 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
