Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörkningen var det särdeles roligt att från något afstånd
observera den lifliga effekten af eldarna, som flammande
belyste de dunkla människoformerna, i orediga grupper
omgifvande lågan. Alla morgnar efter reveljen, och kvällar
före tapto, uppställdes kompanierna till korum. En
man framkallades att göra klockarefunktion. Han
uppstämde ett par psalmstumpar med ackompanjemang af
hela kompaniet i korus, läste därpå några böner, och
ceremonin ändades med befälhafvarens utrop: Gud bevare
konungen! hvari hela klungan instämde.
För öfrigt var tjänstgöringen i lägret mycket litet
maktpåliggande. Efter tur kommenderades läger- och
fältvakten, men större delen af tiden förnöttes i hvila.
Man sof, man pratade, man åt, och nästa dag fortsattes
samma lefnadssätt. —
En bland manskapets viktigaste sysselsättningar var
upplappningen af den luggslitna, adertonåriga beklädnaden,
som naturligtvis borde vara i skral författning efter
så långvarig slitning. Många gånger omsydd, ändrad och
lappad vid flera uniformsförändringar, var det nu kinkigt
nog att hålla den någorlunda snygg. Den blå grundfärgen,
från början härstammande från oäkta indigo, hade
antagit en öfvergång till blågrått, som likväl något
förhöjdes af icke länge sedan tillkomna gula kragar och
uppslag. Den nya, grå uniformen, som enligt generalordern
skulle anläggas af hela armén, var visst färdig för
vårt regemente; men densamma, som vid min affärd från
Västerås medföljt i packlårarna, hade i anseende till
transportens svårighet kvarstannat i Karlstad. Under tiden
måste soldaterna hjälpa sig så godt de kunde med den
gamla, hvaraf det bästa var kapotterna, ehuru äfven dessa,
af åldrig slitning och flera modellförändringar försämrade,
inte just lofvade stor uthållighet.
Det gick för resten strängt till i lägret. Öfverste
Brändström hade nyligen blifvit regementets
öfverstelöjtnant och kommenderade det under kriget i stället för
chefen, general Friesendorff, en utlefvad gubbe, oförmögen
till annat än att kvittera lönen. Öfverste Brändström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
