Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egde en vacker, robust figur, men de brutalaste seder.
Bildad till den post, han nu beklädde, under mångårig
platsmajors tjänstgöring i hufvudstaden, medförde han
därifrån en särdeles smak för de barbariska vanor, som i
Stockholm voro nödvändiga för att säkert hålla tömmarna
bland garnisonen, på den tiden nationens afskum, men som
bland indelta, rättskaffens och medgörliga soldater voro
både vederstyggliga och ändamålslösa. Utom det, att det
dagliga pryglandet var i högsta måtto motbjudande, var
det på köpet högst sällan rättvist, hvilket kom däraf, att
herr öfversten plägade styrka sitt mannamod förmedelst
de starkaste likörer han kunde öfverkomma, hvarigenom
han blef somligas plågoande och andras åtlöje. Därtill
hörde äfven, att man sällan råkar en människa med
retligare lynne: den minsta motsägelse satte hans galla i
jäsning, och hans agg räckte i evighet. Således var ej
underligt, om han afskyddes af officerarne och hatades af
soldaterna både för sin dryckenskap och för sin ilskna,
pedantiska stränghet. I senare fallet var han lika nyckfull
som orimlig. — Så hade han t. ex. befallt, att ingen
af oss utan hans speciella permission finge gå öfver till
andra bataljonen, ehuru lägret låg ungefär 200 alnar från
vårt eget. Vi åtnöjde oss därföre för det mesta att
kvarblifva, lik fångar, på vår bataljons lägerplats; och jag för
min del var ingen enda gång hos jämtlänningarne, utan
bekikade blott på afstånd, huruledes dessa officerare hvar
morgon sutto i solen utanför sina riskojor med röda
filtmössor på hufvudet. — Till byn Högsäter kommo vi aldrig,
med mindre vi hade någon kommendering dit i och för
bestyr vid trossen, som därstädes var stationerad.
Ett par gånger voro båda bataljonerna sammandragna
till exercis, hvarvid fanorna saknades, ty dessa
voro kvarlämnade hemma i provinsen, insatta uti Västerås
domkyrka, mindro af fruktan för deras möjliga exponerande,
än för det så brukades på den tiden, när ett
regemente ryckte i fält. — Jag hade vid exercisen tillfälle
att förvissas, huru angeläget är att icke allenast läsa utur
böcker, utan äfven genom praktiken exequera hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
