Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fryntlig hushållerska (som jämte husfolket talade god
svenska) uppbjöd all förmåga att vederbörligen förpläga
oss. Och dessutom fanns här mycket olikt hembygden
att åskåda. Själfva inbyggarena vid kusten skilde sig
icke mycket från svenskarne; men bönderna inifrån landet,
hvaraf flere med en transport voro hitkomna, sågo helt
annorlunda ut med sina breda fullmånefysionomier och
frånstötande butterhet. Deras smutsbruna skinn torde få
tillskrifvas den rökning, de i pörten genomgå; men visst
är, att de i våra ögon voro ingenting mindre än fagra.
Och deras skrud sedan! Hufvudet betäckt af en låg mössa,
snarlik en kalott, benen omlindade med röda band ofvan
fotbetäckningen, som heter pjäxor samt liknar kängor
med den skillnad, att sula och öfverläder äro allt i ett
stycke, slutande i en spets, uppstående öfver tårna. Deras
åkdon föreföllo också rätt ovanliga: långa kärrkorgar med
lokarankselar. — Hvad språket angår, var det för oss en
obegriplig rotvälska, hvaraf blott ett eller annat ord
förmådde skaffa sig kvarter i minnet. Landet däremot var
fullkomligt svenskt: gråsten och granskog, gärdesgårdar
och djupa diken.
Länge fingo vi dock ej traktera oss på Bennvik.
General Vegesach sände bataljonen order att marschera
till Lappfjärd, och den 5:te bröto vi upp från det rara
kvarteret. Vädret var regnduskigt, utsikterna vederstyggliga,
ingenstädes en koja; bara skorstenar, svärtade af
lågan, utvisade hvar husen tillförene stått. Sådan var hela
denna numera öde nejd ända till Närpes kyrka, något
mera än en mil från Bennvik, där order mötte oss att
vända om för att sjöledes afgå till Vasa. Således en ny
sjöfärd! Alla skutor sattes i rekvisition, och följande
dagen seglade vi bort; men liksom förra seglingen blef äfven
denna idel söl. Man landade än här, än där vid holmar
och klippor. Till tidens förkortande lånade några af oss
ett par bössor af sjöfolket och förlustade sig med att vid
ankringsplatserna skjuta beckasiner, hvarpå fanns stort
öfverflöd. Ett annat tidsfördrif var besöket på en i
skärgården stationerad brigg, inredd till örlogsman, som från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
