Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamratlifvet, så att man under muntert skämt lärde sig
visligen umbära, hvad omöjligen kunde anskaffas, äfven af
sådana husgerådsartiklar, som i det modestaste lefnadssätt
höra till lifvets alldagliga behof, men det oaktadt måste
anses såsom idel lyx i dessa usla bondresidens. Vi voro
också ganska väl till mods och nästan barnsligt förnöjda
öfver hvarje obetydligt husgeråd, som kunde anskaffas
till ringaste minskning i den allrådande bristen.
Fältlifvet med sina faror och försakelser har det med sig, att
det slutligen blir en vana att låta världen ha sin gång,
så att man tar den goda tiden med glädje och den onda
utan knot. — Det var likväl icke nog med omsorgen för
bostaden; äfven på anskaffning af ätvaror måste man vara
betänkt, ty i kvarteren funnos föga eller intet, så att till
och med brödbakning måste ombesörjas. Med ett ord,
för att lefva blef man tvungen handlägga de minsta
detaljer i hushållsvägen. Midt öfver farstun var en större
stuga, bebodd af värdfolket jämte 15 våra soldater. Dit
förlades vårt kökshögkvarter under ledning af en städse
flottig krigsbuss, som regerade enväldigt i köksspiseln
under dagliga bemödanden att på det smakligaste tillaga
sina fårkotletter och sin fårbuljong. Sällan varierade
rätterna. Men med god aptit till bundsförvant kunde vi
säga oss göra goda maltider. Ja, vi kommo ända därhän,
att tätt och ofta och så långt utrymmet medgaf kunna
se små kotterier af kamrater vid middagsbordet, hvarvid
dock bristande knifvar och skedar ålade gästerna
förbindelsen att föra sådana med sig och på köpet hålla till
godo att nyttja samma glas på flera man hand. Det
förstås, att vi i vår ordning undfägnades vid lika gästfria,
men också, hvad bordsservisens tillhörigheter angick, lika
torftigt utstyrda bord hos kamraterna. Allt tillgick på
verkligt fältmanér: man höll sig till fatens innehåll utan
att vara särdeles nogräknad i serveringen; och som
hufvudändamålet vanns, att lefva lustigt med glada vänner, så
föll det ingen in att fästa sig vid sådana småsaker som
bristande duktyg eller tallrikar. För dessa senare hade
man i alla fall hittat på ett oskattbart surrogat i ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
