Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stabskvarteret, blef den kvarliggande på golfvet i en stuga,
innanför hvilken 2 officerare bodde. En bonddräng hade
varseblifvit högen af patronerna och beslutit att för sitt
jaktbehof beskatta den på nödigt krut och bly. Försedd
med en brinnande pärta gick han midt i natten åstad att
knipa fyndet, men råkade att fälla en eldgnista — och pang!
en explosion följde, som kastade honom själf sanslös
omkull och lyftade en del af taket i höjden. Officerarne
måste ut genom fönstret och patrontjufven, illa bränd,
till sängs.
Dagarna förflöto under hvarjehanda muntra
förströelser. Våra magra trosshästar, som hittills mödosamt
framsläpat bohagsting och matsäckar, blefvo nu i hast
befordrade till slädtrafvare, och finnslädarna, väl renfejade,
begagnades vid lustfärder till Torneå, hvarest vinförsäljare
och arméns judar öppnat sina lager och sitt
penningefiskeri i samma stund högkvarteret dit anländt. Hos
dessa herrar inställde sig gemenligen officerare af alla
regementen ur de spridda kvarteren för att få veta nytt
och för att rumla litet med gamla vänner, hvilkas
återseende vanligen återförde minnet af mången blodig strid,
där man sist sett hvarandra, och hvars skiften fryntligt
rekapitulerades vid glaset med högljudd stämma och
lifliga åtbörder. Att slika möten föranledde rika skördar
för de trafikerande säger sig själft; man plägar inte
hålla stort på myntet i fält, utan fattar med begärlighet
tillfället att byta ut det mot materiella njutningar, helst
då dessa erbjudas i gladt lag med lustiga vänner. Den
öppenhet i väsendet och hjärtliga vänlighet, som vanligen
karaktäriserar den äkta krigsmannen, gaf dessa små
sammanträden en högst liflig ton för den invigda.
Sådana lustresor utgjorde vårt förnämsta tidsfördrif.
Det förstås, att man därvid fäste mindre afseende på ståt
än på bekvämlighet. Liggande raklång i släden, körd af en
mustaschbeprydd körsven, flög man så till sägandes fram
öfver de gnistrande snöfälten, under det hår, pelsar,
slädfällar och den flämtande hästen alldeles betäcktes med
rimfrost. Kölden var under hela tiden ytterst skarp, luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
