Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle hafva lånat deras Svenska namn, eller
betecknat dem med efterhärmade och stympade ord och
talesätt. Det åkerbruk Finnarne drefvo, bestod
hufvudsakligen i det så kallade svedjandet, hvilket är
dem eget, och i 2:a delen närmare beskrifves. Det
tyckes som den vestra och sydvestra delen af landet,
mera hade lagt sig på denna näringsgren än på
boskapsskötseln; ty straxt efter Finlands intagande och
folkets tvungna omvändelse, pålades invånarne att i
spanmål betala sina utskylder till Biskopen och
presterskapet; deremot erlade de Svenska nybyggarne i
Nyland och Finska skärgården sina utlagor i smör,
emedan de till större delen voro från Helsingland,
samt, efter sitt lands sed, hufvudsakligen närde sig af
boskapsskötsel. För smör hafva Finnarne ett inhemskt
ord: woi; men ost, juusto, synas de hafva lärt känna
sednare. Också voro de icke alldeles obekanta med
metaller och deras bearbetning; Rauta kallas jernet,
Teräs stålet, Wasti kopparen, Hopea silfvret; för guld,
tenn och bly gifvas inga inhemskt Finska namn. Att
Finnarne sedan urminnes tider hafva förstått att
tillverka jern, förmodligen af myrmalm, hvilket före dess
rening och smältning kallas Holmä, låter sig sluta
dels af de egna benämningarne i språket för smedja,
slagg, gös, tackjern, o. s. v., dels af åtskilliga
gamla sånger, uti hvilka konsten att bearbeta
metaller tillskrifves Gudarne. Finska svärd förekomma uti
Isländska sagor, och till och med ännu i sednare tider
hafva Finnarne det rykte, att uti smidarbete vara
utmärkt skicklige. Ändteligen förtjenar äfven den
omständigheten anföras, att, enligt traditionen, de
förnämsta bergverken i Sverige skola vara upptäckta af
Finnar. En Finnes bock kom ifrån betet och var röd
utaf det han vältrat sig på marken; ägaren uppsökte
stället, och blef upptäckare af den berömda
Falu-grufvan [1]. Silfverbergverket i Sala skall vara
upptäckt af en Estländare, hvilken en lång tid hållit sin
upptäckt hemlig: man vill derföre också härleda
namnet från Finska ordet (Sala, hemlig [2]. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
