Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelser må nu vara sanna, eller, hvad som troligare
är, något fabelaktiga, så ser man dock deraf, att
äfven Svenskarne tillägga Finnarne en stor kännedom
af metaller. De sysselsatte sig redan i äldsta tider
med handel, och man finner inhemska ord för köpa
och sälja (myydä och ostaa}; ja de hafva ett eget
uttryck, Raha, för penningar, hvilket dock af ålder
bemärkte ett skinn, en betydelse, som ännu har
bibehållit sig i Lapska dialekten. Förmodeligen
betjente sig Finnarne i början af skinn, såsom
måttstock, för att derefter bestämma sakers värde;
likasom t. ex. de gamla Slavänerne vid Östersjön till
samma ändamål brukade linneväf, Novgoroderna
stjernlapparne på ekorrar samt mårdsnutar, och Isländarne
fisk och vadmal.
Alla dessa omständigheter, äfvensom bekantskapen
med åtskilliga beqvämligheter, bevisa tydligen,
att nationen redan hade gjort några större framsteg
på kulturens bana. Att den icke saknade alla
samhällsförbindelser, röjer sig vidare af deras förråd på
inhemska ord till betecknande af icke blott åtskilliga
slags hus och husgerådssaker, utan äfven gårdar, byar
och till och med bylag, (kyläkunta, af kylä by) samt
församlingar (keräjä ett uttryck, hvilket man sedan
användt till benämning på ting eller häradsrätt). De
flesta af dessa ord äro dem gemensamma med deras
närmaste stamförvandter Esterna, på andra sidan om
Finska viken; så att de förmodeligen redan voro i
bruk, förrän begge nationerna åtskildes. Af
berättelserna i den, gamla Livländska krönikan, hvartill
man tror Lettern Henrich vara författare, och
hvilken hör till den nordiska historiens förnämsta
dokumenter [1], lära vi, att Esterna i äldsta tider lefde
fria och sjelfständiga; men dock slöto större eller
mindre förbund till gemensamt försvar, att de
församlade sig på allmänna sammankomster, vid hvilka
nationens Äldsta hade det största anseende, samt krigs- och
ströftåg till lands och sjöss beslötos, och att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
