Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de mythiska orterna öfverhufvud blefvo alla
planterade upp till Finlands yttersta nord. Så är t. ex.
Kirumäki (plågobacken), vid floden Kemi i
kyrksocken Kemi, en i de Finska sångerna mycket
beryktad plågoort, Midt på kullen befinner sig en
platt, urhålkad sten, liksom ett bord, och med flera
altaren af sten rundt omkring; till dess 9 hål förvisas
smärtorna och qvalen. Förmodeligen har det varit en
offerplats, men dit nu mera icke någon vågar
uppstiga; ty af alla dem, som gjort försök dertill, skall
ingen hafva kommit med hälsan tillbaka. — Fornfinnarne
saknade icke begrepp om ett tillkommande lif; men
hurudan, föreställning de gjort sig om detsamma, kan
numera ej med någon säkerhet uppgifvas. Sannolikt
ansågos de jordiska sysselsättningarne, njutningarne och
nöjena blifva fortsatta i Tuonela (de dödas rike);
åtminstone plägade de, i likhet med andra hedniska
folkslag, nedgräfva med sina aflidne, deras bågar,
pilar, o. s. v. I Finland hafva ock fordom funnits
flera med ofantliga stenar betäckta ättehögar, ur hvilka
man oftast uppgräfvit kärl af guld, silfver och andra
metaller, äfvensom en mängd fogelben och
hufvudskålar af smärre skogsdjur [1]. Det är ej bekant,
huruvida Finnarne ägt några gudabilder; men att deras
stamförvandter Bjarmerna haftsin Jumala-bild,
omtalas i flera Skandinaviska sagor. Äfvenså känner man
ej hos Fornfinnarne några tempel och altaren, utan
endast heliga lundar. Uti dem torde en hvar sjelf
hafva förrättat sin andakt, utan biträde af egentliga
prester. På denna förmodan har man fallit, emedan
ej något inhemskt namn på dem bibehållit sig i
språket; antingen då ett sådant deruti alldrig funnits,
eller att det utdött med de dem åliggande nationelt
religiösa förrättningar. Möjligen betecknades ock
presterna med de benämningar, hvilka öfvergått på
folkets siare, spåmän, tecknatydare och häxmästare.
Dessa kallas ännu: Tietäjät (vetande), Intomiehet
(inspirerade), Jumalat(gudar), Rojat (trollkarlar), Welhot, Poppamiehet, m. m. Att åtminstone en del af
dessa benämningar kunnat beteckna de fordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
