Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreståndarne eller ledarne af religiösa bruk, synes man
kunna antaga, da man erinrar sig förhållandet med
alla hedniska folkslags prester, samt huru naturligt
gudens namn plägar öfvergå på den eller dem,
hvilka förestå de ceremonier som honom äro helgade.
Sålunda har en Odens prest slutligen burit Odens
namn, och de som skötte Jumalas dyrkan kunnat
blifva kallade Jumalat. - Och huru lätt föreståndare för
hedniska gudstjenster vanslägtas till gycklare och
häxmästare, är en ganska bekant sak.
Några dagar i året voro heligare än andra, och
blefvo firade med vissa högtidligheter och allahanda
lustbarheter: t. ex. den dagen, på hvilken vårsäden
utsåddes; vid skördens slut lefde man högtidligare än
vanligt, samt slagtade och förtärde med vissa
vidskepliga ceremonier ett ända ifrån våren oklippt lam.
När allt var inbergadt och slagtningen förbi,
anställdes en höstfest till fröjdebetygelse öfver den goda
årsväxten. Björnfesten (Keumonpäälliset) firades med
många ceremonier, under hurtigt drickande och
bägare-klang; af grannarne gjordes till detta dryckeslag
ett sammanskott af korn och matvaror. Alla gäster
voro i högtidskläder; en gosse och en flicka blefvo i
full prakt utvalda till brudpar. Först inbars björnens
hufvud, (hvilket derefter blef upphängt i ett träd),
och sedan det öfriga i ärtsoppa kokade köttet. En
mängd andra fester, som äfven ännu till en del blifva
fröjdefullt firade, äro af sednare ursprung, och
många dervid förekommande vidskepliga bruk, hvilka den
okunnige lätt kunde anse för lemningar af
hedendomen, äro ingen ting vidare än öfverlefvor från de
katholska tiderna, samt återfinnas likaledes, endast
annorlunda modifierade, i Tyskland, hos Slavänerna, o.
s. v. Om dessa äldre fester firades i stora, allmänna
folkförsamlingar, eller blott af enskildta familjer och
byar, är oafgjordt. Man påstår, att Finnarne ej
hafva känt några offer, emedan språket icke ägde
något eget ord, till betecknande af denna handling [1]
;
men den tanken, att genom framburna gåfvor bevisa
de högre väsenden sin erkänsla, är så naturlig hos en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
