Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hemlighet blefvo de sina gamla gudar trogne.
Småningom uppstod den tanken, att den kristna Gudens
magt dock åtminstone måste komma opp emot deras,
och att det följakteligen i hvarje fall vore det
säkraste, att likaledes dyrka honom: de stälde derföre den
Treenige Guden och jungfru Maria bredevid
Wäinämöinen och Ilmarinen. På detta sätt synes den
besynnerliga hopblandningen af urhedniska och kristna
idéer i den Finska mythologien, naturligast låta
förklara sig. — Henrik förvärfvade på Finlands fält
martyrkronan. En Finne hade begått ett mord,
biskopen ville underkasta honom kyrkans straff; men
blef mördad af den trotsige barbaren. Under skedde
genom hans döda kropp, på det stället som hans blod
hade befuktat, och fromma sinnen voro öfvertygade
om hans helighet. Man vet väl icke, att denna
blifvit honom tillerkänd på det vanliga högtidliga sättet,
dock gåfvo honom åtskillige påfvar tillnamnet Helig,
och de omvända Finnarne höllo honom för sin
himmelska beskyddare, till hvilken de troende stälde sina
böner: hans dyrkan utbredde sig småningom till
andra länder i norden. Hans bild, som föreställer
honom i full biskopsskrud, med stridsyxa vid sidan,
trampande på sin mördare, hvilken ligger för hans
fötter, uppstäldes i de Finska kyrkorna till allmän
dyrkan. Till firande af hans minne bestämdes
allmänna högtidsdagar (den 19 Jan. och 18 Juni), och
till hans ära uppfördes domkyrkan i Åbo, till
hvilken, efter dess fulländande, hans ben blefvo med stor
högtidlighet förda år 1300 samt betraktade såsom dess
största klenod. Redan förut voro vallfarter anstälda
till hans graf i Nousis, och man hade de
sällsammaste berättelser om de under, hvilka vid
densamma hade förefallit. Äfven dagen, då hans ben
flyttades till Åbo, blef firad naed största högtidlighet:
aflat utdelades, reliker utstäldes till allmän åskådning,
till kyssning och dyrkan. — Henriks ben blefvo år
1720 tagne från kyrkan, under det Ryska
besättningen låg i staden, och sammanstälda till ett
fullkomligt skelett, hvilket öfverlemnades åt furst Galitzin,
som skickade detsamma till Zaren för hans samlingar,
tillika med brödet, hvaraf arbetarne hade ätit under
domkyrkans uppbyggande. Dessa ben befinna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
