Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmodllgen ännu i S:t Petersburg, dock torde det
svårligen låta utröna sig, på hvilket ställe [1]•
Hvilka politiska mått och steg Svenskarne först
träffade, derom äro vi i fullkomlig okunnighet;
äfvenså litet veta vi huru långt deras besittningar sträckte
sig. Men af Sveriges dåvarande förhållanden och läge
kan man sluta, att antalet af de qvarlemnade
trupperna icke kunde vara stort: också voro de
nyomvända i början ganska få. I det hela erforo Finnarne
ännu alltid en mild behandling, och deras lott var
ganska lycklig i jemnförelse med deras
stamförvanter Esternas. Ingen blef beröfvad sin personliga
frihet; alla, som efter hand underkastade sig
segrarenas välde, följaktligen med tiden hela folket, fingo
bibehålla jord och egendom; snart togo de äfven del
i de lagar, som öfvervinnarne medbragte. Skilnaden
emellan Svensk och Finsk eller Helsingisk lag
sträcker sig blott till utskylderna; den förra voro de gamla
invånarne, den sednare kolonisterna underkastade;
ofta stod en kyrksocken till hälften under Svensk,
till hälften under Finsk lag. Ett hus (eller en rök i
brukligt kanslispråk) betalte efter Karelsk lag tvenne
goda skinn, efter Svensk tvenne marker smör; eller i
förra fallet en rågad karp [2] råg, i sednare 10 skålp,
smör. Många invånare flydde dock för de nya
fremlingarne till de inre trakterna, och utbredde öfver
allt det häftigaste hat emot det fremmande folk, som
hade tagit deras kuster i besittning. Äfven på
Lapparne synes denna revolution hafva verkat högst
ofördelaktigt; ty de blefvo af de utvandrande
Finnarne drifna allt längre upp emot norden.
De hedniska Finnarne, i synnerhet Tavastarne,
till hvilka missionärerna äfven ibland vågade sig,
ehuru med ringa framgång, förenade sig med de Öfriga
stammarne, Karelarne, Ingrerna och Esterna, samt
oroade den nya kyrkan och de fremlingar, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
