Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Finlands Historia under medeltiden till
Gustaf I, 1523.
De Svenska konungarne använde, så mycket deras
tidehvarfs anda och upplysning tillät, äfven på
kulturens befordran bland sina nya undersåter en
uppmärksamhet, som är verkligen öfverraskande.
Tavastland blef efter hand befolkadt: i de norra
landskaperna voro ännu oerhörda skogar: invånarne från de
sydligare trakterna plägade vissa tider begifva sig dit,
dels för jagt och fiske, dels ock, för att, när något
gynnande tillfälle visade sig, begagna landet till svedje.
De tillvällade sig derföre ett slags egendomsrätt öfver
dessa distrikter, samt ville utesluta andra från
rättigheten att göra uppodlingar derstädes; men i kraft
af en kunglig befallning nedsatte sig här nya
kolonister, hvilka genom ett skyddsbref af år 1300
lemnades full säkerhet emot alla anspråk [1] De Svenska
soldaterna trodde förmodligen, att de stränga lagar,
hvarigenom qvinnofriden i Sverige var tryggad, icke
skulle sträcka sig till de besegrade Karelarnes hustrur
och döttrar; de utsväfningar, som de derföre tillåto
sig, föranledde Konung Birger år 1316, att bevilja
Karelska hustrur och jungfrur samma säkerhet, och
samma rättigheter, som tillkommo det andra könet i
Sverige [2]. Ett nytt infall, som Ryssarne företogo år
1318, förstörde åter i grund den tilltagande kulturen.
De trängde ända till Åbo, förbrände staden, samt
röfvade och förstörde i domkyrkan, utom en mängd
klenodier, äfven alla detta ärevördiga tempels
monumenter; invånarne måste taga sin tillflykt till skogarna,
emedan de eljest utsatte sig för faran, att af dessa
råa fiender blifva bortförda i fångenskap. Sedan
desse öfverallt utbredt skräck och förödelse, vände de
tillbaka. Den inre oreda och förvirring, som då
rådde i Sverige, tillät Svenskarne icke att komma den
aflägsna provinsen till hjelp. Ryssarne blefvo allt
[1] Porthan, Sylloge. s, 53.
[2] Porthan, Sylloge. s. 56. jemnf. Juusten. s. 584.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:46:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finfolk/1/0042.html
