Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djerfvare; år 1322 belägrade de, under anförande af Zar
Georg Danílowitsch, slottet Wiborg; men blefvo
nödgade att tåga tillbaka , utan att hafva uppnått sitt
ändamål. Genom dessa fejder blef
Hanse-köpmännernas handel afbruten och förstörd. De medlade
derföre fred följande året; gränsen blef med mycken
noggranhet bestämd : tre domsagor (hvilka då hade ett
vida större omfång än i sednare tider) Savolax,
Jäskis och Euräpää, afträddes till Sverige. Gränsen
började vid Systerbäcks utlopp (2/3 mil från
nuvarande Petersburg) och gick ända till Kellontaipale
(förmodeligen i nuvarande kyrksocken Kuopio). Alla
handlande tillstaddes en fri fart på Newa; de skulle
icke oroas hvarken af Svenskar eller Ryssar. Äfven
så litet i Ryssland som i Karelen skulle man anlägga
nya fästningar; öfverlöparne låfvade man att
utlefverera; genom de förolämpningar, som privata personer
tillåto sig emot hvarandra, skulle icke det goda
förhållandet emellan, de båda rikena störas [1]. Men
äfven genom de högtidligaste fördrag blef låndets
lugn föga tryggadt. Ryssarne höllo dessa endast så
länge, som det behagade dem; deras rofbegär
behöfde blott den ringaste anledning, och de förnyade
sina förhärjande tåg. Det elände, hvaruti Finland var
försatt, rörde konung Magnus. Han sökte år 1334
att lätta folkets betryck genom åtskilliga förmåner,
och att öfverhufvud upphjelpa kulturen i det
förskräckligen härjade landet: alla nya upptagor skulle
i 4 år få brukas utan skatt. En mängd skogar hade
blifvit ett rof för lågorna och voro obegagnade, ehuru
fullkomligen tjenliga till uppodling; det Finska
åkerbruket bestod ännu alltid i svedjande; en tillfälligt
förstörd buskskog läto ägarne ligga ouppröjd,
emedan de först efter flera år kunde vänta någon
afkastning. Konungen gaf alla, som ville uppodla dessa
trakter och derföre betala den vanliga skatten,
tillåtelse att tillegna sig dem, i fall den rättmätige
ägaren icke ville eller kunde företaga uppodlingen. Den
som hade lust och förmåga till en sådan uppröjning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
