Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet. Han besökte sjelf landet år 1407, och alla hans
författningar röja en sund och förståndig blick,
äfvensom ett uppriktigt sträfvande att bringa Finland
till välmagt. För att dela de alltför stora länderierna,
och dymedelst skaffa flera invånare tillfälle till
bergning, förordnade han, alt de för uppodlingar tjenliga
allmänningarne skulle anvisas åt nya kolonister emot
vanliga utskylder till kronan, och att de, som hittills
hade besutit och begagnat dem, skulle efter
föregången värdering af tolf bofaste man, få en billig
ersättning derföre. Skogar och ouppodlade utmarker
skulle skiljas från de hemman, till hvilka de hittills hade
hört, och gifvas åt andra besittare, dock utan skada
för deras förra ägare. Konungen sökte att under sin
härvaro bestämma beskattningen. De hittills varande
levereringarne i produkter blefvo faststälda i
penningar; ett helt hemman skulle betala 10 marker, en rök
fem, och ett plogland två; hela bylaget eller
distriktet skulle häfta för betalningen af hela summan. Vid
denna, af Svenska historieskrifvare klandrade
anordning, låg troligen det goda ändamål till grund, att
utgifterna skulle blifva mera rättvist fördelade och
de rika vidkännas en större tunga, än de fattiga. Men
främst synes man hafva önskat att uppbära
inkomsterna i redbart mynt, för att desto lättare kunna
disponera öfver dem; ty regeringen hade sitt
hufvudsäte i Danmark. Att Erik genom dessa mått och
steg dock icke ville förtrycka sina Finska undersåter,
skönjes tydligen af många andra förordningar till
deras bästa. Inhyseshjon skulle komma bönderna till
hjelp vid betalningen af utskylderna, och fyra
förståndiga män bestämma huru mycket de hvar och en
efter sina omständigheter, skulle dertill bidraga. Ville
bönderna i brist på klingande mynt gifva produkter
och varor, skulle dessa värderas icke efter
uppbördsmännens godtycko, utan af åtta, hälften utaf bönder
hälften af fogden utvalda, förståndige dannemän. De
från slotten mera aflägset liggande landtboerna
tillstaddes det, att först om vintern, då transporten vore
lättare, betala sina om sommaren förfallna utlagor.
Till den mest tryckande tunga, hvilken bönderna
voro underkastade i medeltiden, hörde det åliggande,
att dels underhålla slotten och de så kallade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
