Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagmännen och fogdarne upptagna [1]. Denna domstol
inrättades troligen redan år 1407, men erhöll först
1435 en skriftlig instruktion. Den bestod af landets
förnämsta, mest upplysta och patriotiska män, och blef
tillika ansedd som högsta regeringsutskottet, af hvars
ifver för fosterbygden och lokala kännedom af landet
man väntade sig många för Finlands väl nödiga
åtgärder och författningar. Konungen ville ovillkorligen
att rätt och rättvisa skulle skipas åt Finnarne i
deras eget land, och han yttrade högt sitt missnöje,
när parterna ibland med stora kostnader nedreste för
att vända sig till honom. Efter Eriks tid
upphörde denna nyttiga och väl inrättade domstol, och
de äldre så kallade räfst- och rättare-tingen intogo
åter sin plats: dock förblefvo de begge lagmännen
och antalet af häradshöfdingar mångdubblades. Äfven
det goda blef icke antaget, så snart det kom från
konungar, som en gång voro misstänkte: man ville hellre,
för att ej vara dem någon tack skyldig, bibehålla de
gamla bruken. Det största och känbaraste onda, som
tryckte dessa tider, var myntets obestämda värde;
dess ständiga försämring var det hufvudmedel,
hvarigenom regenterna sökte att hjelpa sina finanser. Men
utskylderna skulle allt beständigt erläggas efter det
inre värde, som myntet från första början hade haft.
Invånarne måste derföre gifva ett långt större antal
myntstycken, och de klagade öfver en omåttlig
påhöjning i utlagorna: men de erinrade sig icke, att
priset på all ting, äfven på deras egna produkter,
hade stigit i samma förhållande, som myntets värde
försämrades för dess dåliga halt; i sjelfva grunden
förblefvo tributerna sig alltid lika. Efter Eriks
afresa från Sverige, låfvade Finnarne riksrådet, att icke
erkänna något annat öfverhufvud, än det som af
rådet insattes; till vedergällning derföre, och för att
göra den afsatte konungen förhatlig i folkets ögon,
fann man alla besvär rättvisa och grundade; åt
Finnarne utlåfvades samma friheter från beskattning,
olagliga pålagor och utskylder, som åt de öfriga
provinserna. Utlagorna blefvo verkligen förminskade,
och, för att ännu mera intaga folket, blef faststäldt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
