Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras fält, mördade deras barn, släpade män och
qvinnor med sig i det hårdaste slafveri, och qvalda
sina fångar med alla de grymheter, som blott
barbarer kunna upptänka [1]. Iwan hade, omkring år
1492, vid Lifländska gränsen anlagt en fästning
Iwangorod, hvilken strax derpå blef angripen och
bestormad af Svenskarne; för dess afstånd kunde dessa
icke hålla sig här; de tillbödo orten åt Landsherren,
men hvilken fann betänkande vid, att inlåta sig
derpå. Belastade med byte, seglade Svenskarne derföre
tillbaka och bekymrade sig icke vidare om det
öfvergifna Iwangorod B. Russow, Chronik der Provinz Livland, Bl. 21,
6. Svenska Historieskrifvare omnämna denna händelse
sednare.. Förmodligen för att hämnas
denna fiendtlighet och tillika göra sina anspråk
gällande på vissa gränsdistrikter, bröt Iwan, år 1495,
in i Finland med en här af 60,000 man. För att rätt
högt uppegga Svenskarnes och Finnarnes förbittring,
utspriddes det ryktet, att äfven detta krig icke vore
annat än en följd af Dansk upphetsning, och for att
sedermera förskaffa detta ännu mera trovärdighet,
påstod man, att, enligt försäkran af de Ryska
sände-uden, som år 1500 voro i Stockholm, ett fördrag
härom hade blifvit afslutadt emellan de begge
magterna. — Riksföreståndaren Sten Sture, hvars hela
uppmärksamhet var riktad på Sveriges sydöstliga gräns,
hade träffat högst otillräckliga mått och steg, för att
afvända olyckan från dessa trakter. Hela Karelen,
Savolax, en stor del af Tavastland, en sträcka af
Nyland och äfven norra Österbotten blefvo härjade
med eld och svärd. Svenskarne försvarade sig så godt
de kunde; genom förstånd, mod och ståndaktighet
sökte de ersätta hvad som felade i antalet.
Förnämligast funno Ryssarne i Wiborg, hvilket de belägrade
med en väldig härsmagt, det lifligaste motstånd; här
förde Knut Posse befälet, en riddare utan
fruktan och tadel. Ryssarne hade en mängd kanoner,
till en del af utomordentlig storlek; men trots alla
deras ansträngningar måste de upphäfva belägringen.
Denna lyckliga framgång var efter den tidens begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
