Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
striden emellan konungen och Sten Sture år 1502
utbröt med större förbittring, belägrade den sednares
troppar Åbo slott ifrån den 2 Juli till den 6
September; de Tyska soldaterna tvungo kommendanten till
att uppgifva borgen, emedan de ville bemägtiga sig i
en i densamma befintlig penningekassa. En ny olycka,
så mycket större, ju mera oväntad den inbröt,
nedslog Åbo borgare den 2 Aug. år 1509. Det var
midnatt; de hade sorglöse öfverlemnat sig åt sömnen:
förskräckligt väckte dem krigarnes vilda skri, och
trummornas och trumpeters skall; fienden trängde
plundrande in i deras hus. Stadens förnämsta
invånare blefvo nedsablade; öfverallt såg man lik, hörde
man nödrop af sårade borgare; äfven domkyrkan blef
plundrad på sina böcker, sina förnämsta kostbarheter
och hela sin flyttbara egendom. Tre veckor
qvarblefvo Danskarne; vid deras aftåg togo de alla
invånarnes förråder med sig till sina skepp. Otto Ruuth,
eljest en behjertad, trofast riddare, var anförare för
dessa röfvareskaror.
Om dessa tiders kultur och upplysning hafva vi
högst få underrättelser. Dess ifrigaste befordrare
voro presterna, hvilka medbragte många förut
obekanta beqvämligheter, ett större öfverflöd samt en
ordentlig bygnadskonst. Det höga presterskapet, d. ä.
biskopen i Åbo och hans kapitel, stod i största
anseende; äfven borgerliga inrättningar och anstalter blefvo
till en del träffade genom deras bemedling.
Hedendomen upphörde allt mera; till det högsta fann den
ännu anhängare i de aflägsnaste trakterna af
Tavastland, Österbotten och Savolax. Kyrkornas antal blef
småningom ökadt, och emot slutet af 15:de
århundradet blefvo de, såsom de fleste hittills varit af träd,
nu i stället allt mera uppförda af sten; vid
inrättningen af nya pastorater gick man med största
försigtighet till väga, för att icke derigenom förfördela de
äldre presterna. Församlingarne blefvo derföre ännu
alltid ganska vidlyftiga; till många kyrksocknar
räknades 12 à 1300 hemman. De aflägset boende hade
ofta 12 à 15 mil till kyrkan; många kommo derföre
icke dit på flera åär, de förglömde religionens
sanningar och lefde såsom Lappar och hedningar; deras
barn dogo utan dop, de kunde äfven i dödsstunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
