Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke erhålla trons sidsta vederqvickelse. Biskop
Laurentius yrkade derföre år 1504 inför riksrådet, på
en delning af de vidlyftiga pastoraterna, samt på
förökandet af kyrkornas antal, hvartill han äfven erhöll
dess samtycke [1]. Efter hand hade Finnarne förbredt
sig ända till Westerbotten och nedsatt sig i trakten
omkring Torneå. Uti de stora floderna härstädes
idkade de ett indrägtigt fiske. Emellan erkebiskopen i
Upsala och biskopen i Åbo uppstodo stridigheter
öfver gränsorna af deras stift; den förre hade under sig
hela Westerbotten, hvilket räknades till Helsingland,
gemensamma namnet för hela norra Sverige. De
olägenheter, som uppstodo af Åbo biskopstifts oerhörda
omfång, hvilket gjorde en noga uppsigt omöjlig, voro
visserligen bekanta och man hade redan 1361 i
förslag, att tillsätta en biskop i Wiborg: men
verkställigheten uteblef. Gudstjensten firades med ordning,
och i Åbo med en icke vanlig prakt. Domkyrkan i
denna stad var redan smyckad med altaren, bilder, o.
s. v.; der funnos korsångare, præbendarier, hospitalier,
religions-conventer och brödraskap. De andligas
anspråk och fordringar af tionde och andra
inkomster voro för folket ganska tryckande: tvistigheter och
processer uppstodo i anledning deraf, hvilka
merendels utföllo till presterskapets fördel. Deras
öfverhufvud vakade ifrigt Öfver upprätthållandet af
kleresiets anseende och kyrko-egendomens tillväxt. Biskop
Hemming (från 1340 till 1367) yrkade med
stränghet på tiondens erläggande, och han uppfordrade den
verldsliga styrkans hjelp, för att tvinga de
motspänstige till uppfyllande af deras pligt.
Presterskapet fortplantade äfven sin tids
vetenskapliga kunskaper till Finland. Efter hand blefvo
sex kloster anlagda; det äldsta var
Dominikaner-klostret i Åbo. Nådendal, ett Brigittinerkloster, blef
stiftadt år 1438 på Finska folkets enträgna begäran; ett
Franqiskaner-kloster var i Raumo; i Wiborg voro ett
Franciskaner- och ett Dominikaner-kloster; äfven
befanns ett kloster i Kökars på Åland. Alla dessa
stiftelser voro dåligt doterade. Det felade icke Finnarne
from ifver, men jordisk förmögenhet; endast klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
