Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen och biskopsdömet hade hunnit till något
välstånd. Aflatet, som på den helige Henriks
högtidsdagar utdelades i domkyrkan, gaf tillika anledning
till betydliga årsmarknader, hvilka ännu hållas
samma tid. Åbo allena fick drifva fri handel. Wiborg,
gynnad af sitt läge, som gjorde det till en stapelplats
för Ryska varor, började äfven att arbeta upp sig.
Ulfsby, eller det nuvarande Björneborg, synes
redan hafva varit en köping eller haft en slags
municipalförfattning, ehuru det först under Albrekt af
Mecklenburg formeligen erhöll stardsprivilegium,
hvilket hans morbror, konung Magnus, hade infört.
Ända till Unionsperioden gåfvos vidare inga städer; de
Tyska konungarne hade i sitt eget fädernesland lärt
känna deras välgörande inflytelse på ländernas flor
och förkofran: de önskade, att äfven i de nordiska
rikena öka deras antal. I första hälften af 15:de
århundradet förekomma Raumo, Nådendal och
Borgå. De bägge förstnämnde orterna hade for sitt
ursprung att tacka de derstädes anlagda klostren, uti
hvilkas granskap köpmän och alla slags
handtverkare nedsatte sig, hvilka sedermera ordnade sig i skrå
och erhöllo en borgerlig författning. Men deras
uppkomst blef hindrad genom den lag, som pålade dem,
att blott till Stockholm skicka sina varor. I början
synes denna förordning hafva haft Finlands bästa till
föremål; i fördraget emellan Magnus och Erik år
1357 göres det uttryckliga vilkor, att Finnarne (östra
landets invånare) skulle hädanefter såsom förut få
föra sina varor till Stockholm och derstädes drifva en
ostörd handel: men ytterst hårdt var det, då man
sedermera icke ville bevilja andra Finska orter, än
Åbo allena, någon annan marknadsplats än Sveriges
hufvudstad. Denna hemtade redan då en stor del af
sina behof från Finland: smör, rökt och saltadt kött,
boskap, fisk, i synnerhet gäddor och andra viktualier
voro hufvudexporterna: ved var en ännu föga sökt
artikel. Åland och skären föryttrade sina produkter
nästan uteslutande i Stockholm. Nyland och Karelen
dref en temlig betydlig handel med Estland och de
tillgränsande länderna, hvilket bland annat myntfoten
bevisar: Preussiska och Revalska skillingar utgjorde
det vanliga kuranta myntet i Finland. I Åbo gälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
