Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla personer, som förekommo dem misstänkta. Åke
Jöransson (Tott) blef aflifvad i Tavastehus, och
Nils Eskilsson (Banér) samt Hemming Gadd
i Raseborg, oaktadt den trohet, hvarmed han hade
tjent konungen. Blott biskop Arvid, ostridigt den
mest betydande man, undgick faran. Antingen han
nu fann säkerhet på sitt slott Kuustö, eller förstod
att på något sätt förblända sina förföljare; allt nog,
han bibehöll sitt anseende och blef snart i stånd, att
göra sig fruktansvärd för sina fiender.
Så snart Gustaf Wasa var utnämnd till
riksföreståndare, tänkte han äfven på Finlands befrielse;
år 1521 sände han dit ett antal soldater, hvilka i
landet snart erhöllo en ansenlig förstärkning. Den 24
Nov. började de belägringen af Åbo, der en äfven så
grym som tapper Tysk riddare Thomas Wolf,
förde befälet: besättningen var talrik, bestod till det
mesta af utländningar och var tillräckligt försedd med
alla förnödenheter. Deremot felades de belägrande,
som i största skyndsamhet hade störtat tilsamman,
både gevär och amunition. Biskop Arvid afhjelpte
någorlunda denna brist. Svenskarne gjorde blott
långsamma framsteg; vid ett utfall föllo några fångar i
de belägrades händer, bland andra äfven Bengt
Arvidsson, Svenske fältherrens broder. Wolf lät
upphänga dem allesamman utanför stadsmuren. I Januari
följande året kom en ny befallning från konung
Christian till hans samtlige kommendanter, att
mörda alla i deras våld varande Svenskar: Riddar Wolf
hade tagit till sig i fästningen flere förnäma Finnar,
förmodligen som gislan för det öfriga landets trohet.
Tönnies Eriksson (Tott), lagman öfver norra
Finland, Henrik Stensson, äfven hans egen
skrifvare Magnus och andre, blefvo afrättade. Ett lika
öde förestod också en af Finlands förste ädlingar,
Erik Flemming. Till sin lycka hade han erhållit
underrättelse om Christians ankomna påbud; med en
sällsynt sinnesrådighet, hvaraf han äfven sedermera
aflade flera lysande prof, beslöt han att rädda sig
och åtskilliga af sina landsmän, samt att taga hämnd
på sina fiender. Han stälde sig som den ifrigaste
anhängare af det Danska partiet, och förskaffade sig
derigenom riddar Wolfs förtroende: han tillböd sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
