Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att anföra ett utfall, hvartill hufvudsakligen de på
slottet befintlige Svenskar skulle brukas, om hvilkas
föi lust man foga bekymrade sig. Denna fördelning
skulle förstärkas af så många Danskar, som ansågos
behöfliga för att drifva densamma till uppfyllande af
sin pligt: kommendanten samtyckte till hans förslag.
Nu beredde sig Flemming att utföra sin plan; han
fick tillfälle, att på en hemlig väg underrätta Svenske
befälhafvaren orn sitt förehafvande. Danskarne,
angripna och inneslutna på ena sidan af Flemmingens
trupp, på den andra af de belägrande, blefvo alla
nedgjorda; men han och hans kamrater undgingo
lyckligen tyrannens händer.
Belägringen varade ända till varen följande året:
ändtligen kom amiral Severin Norby till
undsättning. Svenskarne, för svage till motstånd, måste
alltså icke blott aftaga från slottet, utan äfven lemna
staden; de voro nödgade att antända sitt krutförråd,
hvilket förvarades i ett stenhus, hvaraf en eldsvåda
uppstod, som lade nästan hela staden i aska. Hvad
lågorna skonade eller kunde räddas undan dem, det
tillegnade sig de rofgirige Danska legosoldaterna.
Svenska hären drog sig tillbaka till Tavastland,
ungefär 16—17 mil ifrån Åbo, der den lägrade sig; alla
Finska ädlingar blefvo uppbådade till förstärkning.
Norby hade andra afsigter och förföljde dem icke:
han seglade tillbaka till Stockholm och uppehöll sig
emellan de Svenska och Finska skären, för att bistå
de beträngda fästningarne och i synnerhet för att
kunna förse dem med lifsmedel: han landsatte
utomdess här och der vid kusterna små partier, hvilka
plundrade och drefvo annat ofog. Då de Svenske
befäl hafvarne sågo, att de för ögonblicket icke voro i
stånd, att uträtta något betydligt, beslöto de att dela
sig. Erik Flemming gick med de flesta trupper
till Sverige, för att förena sig med Gustaf Wasa.
Nils Grabbe qvarblef med en del, för att oroa
fienden. Norby trodde sig vara fullkomligen herre
öfver sjön och skären. Han befalte derföre riddar
Wolf, att utpressa så mycket viktualie-varor som
möjligt vore i Finland, och förskaffa dem till
Stockholm. Denne samlade en ansenlig transportflotta,
och begaf sig sjelf på vägen under eskort af några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
