Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
foderbrist uppstått: fordom var Finland ett godt land,
men för framtiden må Gud veta. hvad deraf skall
blifva." Han bad på det ifrigaste, att öfverallt i
Sverige förestäfla landets nöd, samt uppfordra
medlidsamma hjertan till bistånd [1]. Krig ökade landets
olycka. Ehuruväl under Sveriges inre skakningar det
60-åriga stillestånd, som Svante Sture slöt med
Ryssland, varit vacklande, hade Gustaf dock
återstält och befästat det goda förhållandet genom ett
budskap, hvilket han, så snart landet var honom
underlagt, afskickade till Zar Iwan Iwanowitsch. Men
ännu i sina sidsta lefnadsår såg Gustaf sig invecklad
i ett högst förderfligt krig med sin östlige granne,
hvilken fejd äfven beredde honom många bekymmer,
och alldeles förödde en stor del af Finland. Första
anledningen dertill låg i privata stridigheter, emellan
befalhafvarne i denna aflägsna provins; hvar och en
sökte sin fördel på grannens bekostnad. Konungen
blef genom allehanda ogrundade föreställningar
öfvertalad till detta krig; man förestälde honom
Ryssarnes svaghet och enfaldighet, samt att de voro hårdt
ansatte af andra fiender: men utgången bevisade
motsatsen, och han sjelf beklagade sig bittert öfver de
lögnaktiga uppgifter, som hade bevekt honom att
draga svärdet. I Aug. 1555 begaf sig konungen i
egen person till Finland. För Sverige var han
alldeles obekymrad: i anseende till den långa och
besvärliga vägen öfver sjöar och moras, genom skogar och
ödemarker, höll han det för omöjligt, att ett infall i
Westerbotten kunde lyckas. Till det högsta,
förmodade han, torde omkringboende fiskare och andra
landtstrykare göra ett fiendtligt försök; men han
hoppades, att i det fallet redan bönderna skulle vara i
stånd, att tillbakadrifva dem. Allt folket uppbådades;
i början blefvo tvenne af 10 män uttagna, hvilka
bildade ett landtvärn och skulle gifva akt, att ingen
lös hop fick göra infall; kom ett öfverlägset antal
skulle alla bönder utan åtskillnad bryta upp. De
måste förse sig med lifsmedel, emedan spanmål, hö
och alla öfriga förråder skulle skaffas bort från
gränsprovinserna, för att, så mycket som möjligt, beröfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
