Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkesätt ändrade sig emot de närgränsande magterna, i
synnerhet emot Polen; äfven han ville icke uppgifva
de länder hvarmed hans broder hade utvidgat rikets
område. År 1569 sände han till Zaren en
beskickning, för att underhandla om en varaktig fred; men
Iwan, hvars afsigter likaledes voro riktade på Est-
och Lifland, qvarhöll länge de Svenska
sändebuden. Han behandlade dem på ett högst ovärdigt sätt;
de blefvo icke blott insperrade, utan äfven lifsmedel
dem ytterst sparsamt tilldelade, och de fingo icke en
gång tillåtelse, att på egen bekostnad förse sig
dermed; ja de blefvo till och med personligen
misshandlade, samt beröfvade sin privata egendom;
äfven deras papper och instruktioner fråntogos dem.
Först efter en lång försmäktande fångenskap, fingo
de återvända till Sverige år 1572. Sedan Iwan hade
fulländat sina rustningar, fordrade han i trotsiga
uttryck hela Liflands afträdande: i fall af vägran
hotade han att hemsöka Sverige med krig och
ofördröjeligen falla öfver Finland, hvilket då var beröfvadt
nästan allt skydd. Johan kände vigten af detta
landskap; han förklarade offentligen, att det vore
en hufvuddel af riket, hvarifrån Sverige i sina
förra krig hade erhållit ett betydligt understöd,
han kände invånarnes trohet, hvilken de verkligen
hade bevisat med stora uppoffringar. Han höll det
för okristligt, att Öfvergifva dem, och tänkte att
försvara dem med yttersta ansträngning [1]; men
medel felades till ett kraftfullt motstånd. I början af
år 1572 bröto Ryssarne in; de Svenska
befälhafvarne drogo sina trupper tillsamman och skyndade
emot fienden, hvilken var dem vida öfverlägsen till
antalet; men till mod och krigserfarenhet icke kunde
mäta sig med dem. Vintern och brist på lifsmedel
lade dock stora hinder i vägen; dels voro landets
förråder skickade till Estland, dels voro trakterna
förhärjade: Finland var derföre icke i stånd, att
underhålla den lilla derstädes befintliga krigsmagten. Dess
anförare yrkade strängt på tillförsel, om icke.
soldaterna skulle omkomma af hunger; de voro ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
