- Project Runeberg -  Finland och dess invånare / Finland och dess invånare, Första delen /
67

[MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessutom högst missnöjde öfver den uteblifna solden.
Svenskarnes hufvudstyrka bestod i fotfolk; Ryssarne
hade deremot ett talrikt kavalleri, hvilket icke
afvaktade infanteriets ankomst, och hvarmed det svaga
Svenska kavalleriet icke kunde inlåta sig [1]. Innan
Svenskarne kunde församla sig, var redan hela
Wiborgs län gjordt till en ödemark. Ryssarne
framträngde ända till Helsingfors; nu vände de sig mot
Lifland, riktade genom plundringen af en ansenlig
landsträcka. År 1575 träffade Ryssarne och Svenskarne
den öfverenskommelse, att i afseende på Finland ett
tvåårigt stillestånd skulle äga rum; men de förre
bröto detta fördrag, trängde 1576 öfver gränsen och
föröfvade gräsliga förhärjningar; äfven 1577 gjorde de
ett infall, men blefvo med förlust tillbakadrifne [2].
Ändteligen afslöts ett stillestånd år 1583, hvilket efter
Iwans död förlängdes till år 1590: men knapt var
denna tid förfluten, förran de ömsesidiga infallen åter
började; Svenskarne ströfvade ända till Hvita Hafvet,
och Ryssarne underläto icke att öfva
vedergällningsrätten. Finland och isynnerhet Österbotten blefvo de
följande åren beständigt hemsökta.

Biskopsdömena Åbo och Wiborg återförenades
år 1583, sedan det sednare haft tre egna biskopar.
Johan gjorde Erik Eriksson till biskop öfver
begge stiften, hvilken låfvade att af alla krafter
understödja hans påfliga lithurgi. För öfrigt synas
Finnarne icke hafva varit synnerligen böjda för hans
unions-förslag och lithurgiska nyheter. Klostret
Nådendal blef af honom satt i stånd; han såg med högsta
missnöje, att derstädes icke voro mer an tvenne
kloster-medlemmar, samt erinrade år 1576 abbedissan,
att, om hon allt framgent ville njuta hans skydd,
måste hon upprätthålla klostret. Åbo skola tog
konungen i sitt synnerliga hägn; djeknarnes tillstånd var
för öfrigt ganska bedröfligt: de voro mestadels
nödgade, att tigga sitt underhåll; deras terminationer
sträckte sig temmeligen vidt, anda till Satakunda och
Tavastland. Johan gaf dem icke blott tillåtelse


[1] Åbo Tidningar 1792. N:o 21.
[2] Messenii Scondia Illustr. T. X. p. 31.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:46:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finfolk/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free