Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dertill, utan ock dessutom ett särskildt säkerhetsbref,
emedan de på sina vandringar ofta blefvo
förfördelade .och misshandlade. Konungens fogdar föröfvade
stora bedrägerier och ökade landets betryck: de
drefvo handel med konungens spanmål och penningar,
uppförde på restlängden dem som icke voro skyldige,
samt brukade falsk vigt och mätt. Bönderna blefvo
dertill odrägligt tryckta af resande och i synnerhet af
ryttare och kongliga knektar, hvilka beständigt
fordrade fri skjuts; flera gångor besvärade de sig hos
konungen, hvilken lät utgå stränga förbud deremot:
endast kongl, tjenstemän, som reste i offentliga
ärender, skulle njuta fri fortkomst. Johan sökte eljest, att
i afseende på finanserna begagna Finland på bästa
möjliga sätt. Åbo hade på flera år icke betalt den
skyldiga årsafgiften, af 200 Ungerska gyllen i guld;
år 1575 yrkade han på betalningen af denna summa
och 1576 betalte honom i penningar: Åbo 500,
Björneborg 300, Wiborg 150, Raumo 100, Helsingfors
100 och Nådendal 20 Ungerska gyllen (Borgå och
Eknäs blifva icke omnämnda); de uppburna
penningarne skulle af invånarne omvexlas i guldmynt, och
skickas till Sverige. Genom honom blef äfven tull på
alla utländska drycker införd i Finland. Han
underlät icke att befordra ekonomien och landets kultur. I
de öfre trakterna funnos landsträckor, som fordom
begagnades endast till jagt och fiske, men hvarest nu
efter hand kolonister nedsatte sig; bönderna, hvilka i
förra tider hade här jagat och fiskat, betraktade dem
såsom sin egendom, ehuruväl de ofta voro i5 à 20 mil
aflägsna från deras hem, samt ville derifrån uttränga
fremmande nybyggare. Johan ifrade emot detta
missbruk med stränga förordningar. Årligen begåfvo sig
många Finnar till Tyskland och andra orter, för att
söka tjenst; äfven detta blef dem förbudet: de som
hade lust till utvandringar, tilläts det att flytta
till de nyeröfrade provinserna (i Lifland och Ryssland).
För att nedsätta varuprisen, blefvo utförsel-förbuden
skärpte; de Finska städerna fingo utföra endast smör.
— För konungens räkning blefvo tvenne
saltpetersjuderier anlagde, det ena vid Nådendal, det andra vid
Lappjoki (i Åbo län); Saltpetermästaren måste årligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
