Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betala sina utskylder. Många bönder irrade såsom
tiggare omkring, andra lemnade hus och hem, och satte
sig ner i Ryssland eller Lifland, för att undgå det
elände, hvarföre de voro blottstälde i sin hembygd.
Det blef ståthållarne och kronobetjeningen anbefaldt,
att med våld hindra dessa utvandringar, emedan
Finland derigenom blef hotadt med en fullkomlig
förödelse. Regeringen sökte så mycket det i hennes
krafter stod, att afskaffa de missbruk, hvilka insmygit sig;
men hon kunde icke alltid gifva eftertryck åt sina
förordningar. En mängd förläningar blefvo indragne;
det skulle icke tillåtas, att innehafvarne af desamma
fritogo sina bönder från alla utskylder; bevillningar
af arf- och längods skulle ej eftergifvas; ville icke
ägarne åtnöja sig med en årlig ränta, så voro
ståthållarne berättigade, att alldeles indraga1 deras gods [1].
År 1613 blef dem på det strängaste förbudit, att
bruka våld emot bönderna; det uppdrogs åt ståthållarne
och fogdarne att deröfver hafva en noga uppsigt.
Upptäckte de en öde och tom gård, som dess
innehafvare hade lemnat antingen af oförmögenhet eller
på godsherrens föranlåtande, hvilken sjelf ville bruka
hemmanet, så skulle de åter besätta densamma med
bönder, och i början bevilja dem några friheter.
Bonden skulle icke heller vara tvungen, att föra de
produkter, dem han betalte såsom skatt, öfver gränsen
af den domsaga, i hvilken han vistades, eller till
godsherrens boningshem.
Efter freden med Danmark i Knäröd, hvilken
Gustaf Adolf köpte icke utan uppoffringar, kunde
det Ryskt-Polska kriget fortsättas med större
eftertryck, hvartill ock alla anstalter blefvo träffade. Hans
yngre broder, hertig Carl Filip, som var bestämd
till Zar af Ryssland, skulle ändtligen med sin
närvaro fröjda det land, som redan till en del hade
hyllat honom. Konungen befalte ståthållarne i Åbo och
Wiborg, att i sina provinser sammanbringa så
mycket matförråd, som kunde erfordras till prinsens,
hans medföljes och de i Wiborg församlade Ryska
sändebudens underhåll; äfven den Finska adeln blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
