Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ingen ting mera ägde. Besittaren till ett sådant
af honom sjelf utmärgladt gods begärte sedan för
detta ett annat, med hvilket han förfor likasom med det
förra. Många tvungo ock sina andra bönder, att odla
de jordägor, som voro lemnade af deras innehafvare
och fördubblade alltså deras tunga; de fordrade
äfven, att bönderna skulle betala dem i klingande mynt
de produkter, som de voro dem skyldige, just då
när dessa gälde som mest. — I många provinser, t.
ex. i Österbotten, tyranniserade ståthållarne samt
pressade bönderna med långt större pålagor och
leveranser, än lagen pålade dem. Förskräckligast blef
landet medtaget genom krigsfolket. Ståthållaren
öfver Wiborg klagade, att soldaterna hade i hans
provins huserat förfärligt och lemnat föga qvar;
fältherren Jesper Mattson skildrade lifregementets
förfarande i Finland med gräsliga färgor. Officerarne
utskrefvo efter behag kontributioner, och voro
hufvudsakligen skulden till de våldsamheter hvilka deras
underordnade föröfvade; under allehanda
förevändningar utpressade de icke blott viktualier och dricka,
utan äfven penningar, kläder, o. m. d, [1].
Naturligtvis utöfvade bönderna, när de kunde, hämnd och
vedergällningsrätt; mången ryttare blef af dem
nedergjord; ofta utbröt deras förtviflan i inre
oroligheter [2]. Äfven många prester, förförda och
uppmuntrade genom dessa exempel, tryckte sina bönder,
på höjde tionden, och ökade på allt satt sina inkomster.
Förpligtelsen att fortskaffa de resande, och med fri
kost försörja alla som reste i kronans tjenst, var
högst tryckande för landtmannen; gästgifvaregårdar,
hvilka man ofta ville inrätta, hade icke kommit i
stånd; många obefogade personer utgåfvo sig för kongl,
embetsmän, och bönderna kunde icke pröfva sanningen
af deras uppgifter. Till detta tidens och författningens
onda sällade sig ännu fysiska olyckshändelser: år 1613
förstörde haglet årsväxten i nästan hela Finland, och
landtboerna blefvo derigenom satte ur stånd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
