Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallning, att genom förnuftiga föreställningar arbeta
på dess utrotande. En lärd Finne Sigfrid Aron
Forsius hvilken för sina kunskaper stod i stort
anseende, gaf folksfördomarne stor kredit genom sin
böjelse för astrologi och andra profetior; han trodde
på fantastiska svärmares påståenden och gjorde
gemensam sak med dem. Häxor och häxmästare blefvo
som oftast belagda med kyrkostraff. En
kryddkramhandlare stäldes under ransakning för hädiska
yttranden, samt ett förbund, som han skall hafva gjort med
djefvulen: många personer föröfvade ännu andra
vidskepliga handlingar, hvilka, när de blefvo bekanta,
belades med straff af presterskapet. Dryckenskap var
äfven ibland de högre stånden ganska allmän. Det
var icke ovanligt, att konsistorii ledamöter kommo
druckna af bränvin upp i sammankomsten. Lärarne
vid gymnasium måste uti sin ed utfästa sig, att
hvarken druckna eller nyktra uppenbara kollegii
hemligheter: den, som kom drucken upp i lärosalen eller i
konsistorium, skulle försona en sådan förargelse
genom ett offentligt tal om fylleriets och
dryckenskapens neslighet. Samma straff, som träffade drinkare,
förestod äfven dem, hvilka började trätor och slagsmål.
En prest blef anklagad för det att han hade slagit
en hustru från hans församling blå och blodig med
det kött, hvilket han hade erhållit som frivillig gåfva.
Otuktighets-förbrytelser föröfvades så ofta i alla
kyrksocknar, att generalståthållaren lät år 1622 utgå ett
påbud, hvari fogdarne uppfordrades till en sträng
uppsigt öfver sådana förseelser [1].
Handeln och näringarne kommo sig blott
långsamt före. År 1617 blef vid byn Mäihälä i
kyrksocknen Nykyrka uti norra delen af det egentliga
Finland, staden Nystad och 1620 Nya och Gamla
Carleby anlagda. Äfven i sina sidsta år underlät
konungen icke att tänka på detta aflägsna landskaps
väl. För att bringa Karelen och Ingermanland till
välstånd, skulle derstädes åtskilliga städer anläggas:
äfven ville han vid Newa grunda en stad, och
tilldelade alla dem, som här nedsatte sig, ansenliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
