Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvermåttan dyrt. Konungen tillsatte derföre år 1629 en
uppsyningsman öfver alla skråembeten, hvilken
gemensamt med åldermannen skulle fastställa en taxa efter
tids-omständigheterna; den som öfverskred densamma,
var förfallen till svårt straff, hvilket trenne gångor
fördubblades, men om han ännu fjerde gången
ertappades med öfverträdelse, blef han förvist från
embetet [1]. Med industrien stod det ganska illa. till.;
äfven alldeles vanliga arbeten kunde icke göras af
några inhemska i landet. Så förskrefs t, ex. ifrån
Lübeck en mästare med hans gesäll, som skulle
stenlägga gatorna i Åbo; den förre erhöll 18, den sednare
9 öre; utomdess blef fri resa och fritt uppehälle dem
beviljade. År 1627 tillverkades saltpeter på elfva
ställen i Finland; samtlige fabrikerna voro förpaktade;
entreprenören måste årligen erlägga 75 skeppund
saltpeter. Slättlandets tillstånd var högst beklagansvärde
väl blefvo en mängd friår de landtman beviljade, som
ville uppodla ödehemman, och tillika stälde borgen
för att framdeles derföre vilja erlägga utskylderna;
men genom de skaror af krigare, hvilka i det Tyska
fälttåget skördade lagrar, blefvo så många händer
undandragna åkerbruket och näringarne, att landet
råkade i ett vildhets tillstånd, föga bättre och
fördelaktigare än dess läge efter Carl XII:s långvariga och
olyckliga krig. Nästan hälften af bondhemmanen voro
Öde och öfvergifna; derföre måste de öfrigas utlagor
blifva desto mera tryckande. Folkmängden led
genom fortfarande utvandringar. Så väl gifta som ogifta
bönder, knektar och flickor tågade ut och nedsatte sig
i Polska Lifland, i Preussen, Kurland, de Tyska
Östersjö-länderna, o. s. v.; täta förordningar voro icke
i stånd att hämma detta onda. Pest och hungersnöd
ökade de olyckor, som hemsökte Finland i Gustaf
den stores tid: brist på lifsmedel uppstod dels af
markens ofruktbarhet, dels af försvårad skeppsfart [2].
Vid kusten tog en smittande farsot, hvilken man
kallade Spetälska, utomordentligt öfverhand;
konungen hade derföre anslagit medel till ett hospital i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
