Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter annan insmögo sig i statsförvaltningen, eller
göra slut på de anspråk, hvarmed de mägtige i landet
kränkte lagarnes helgd och förfördelade sina ringare
medbröders rättigheter. Folket vågade sällan anropa
domstolens skydd: och gjorde de det, så felades
förtryckaren sällan medel och utvägar, att nedtysta
anklagarens svaga och darrande stämma, eller att genom
långvariga processer undgå ett rättvist straff och
vanära. För att bevaka kronans rättigheter, och sätta
embetsförvaltningens högre och lägre tjenstemän
under ett slags uppsigt, plägade regeringen ibland
ditförordna så kallade kammarfiskaler, hvilkas pligt var
att tilltala brottsliga och otrogna embetsmän, samt
att försvara kronans och förtryckta privata personers
rättigheter: det låter lätt förutsätta sig, att dessa
voro förhatliga för de magthafvande och utsatta för
många misshandlingar. Samuel Cröll gjorde en
ryslig och fasansfull skildring af tillståndet i Kexholms
län år 1649. Domstolarne låto besticka sig af begge
parterna: domaren hade för sed, att se stinnt på den
rättsökande; det var allmänt bekant, att genom
antalet af de fingrar, som lyftades upp i höjden,
tillkännagaf man för honom,huru många riksdaler han hade
att förvänta, dem han efter sessionen sorgfälligt
infordrade och derigenom förvärfvade sig stora rikedomar.
Hvar starost som höll ting, gaf landshöfdingen 80 a
90 rubel, och dessa penningar utpressade han sedan
tredubbelt af gemene man. Alla vigtiga klagomål
blefvo afvista, och många invånare flyktade derföre
till Ryssland. I Kexholms län voro öfver 800
inhyseshjon, hvilka hvar och en måste årligen gifva
landshöfdingen 1 rubel. Med kronoinkomsterna föreföllo
de grofvaste underslef. Guvernörens på Nyslott
inkomster voro större än alla kronans uppbörder. Den
som i hans distrikt ville blifva fogde måste årligen
gifva honomen silfverkanna af 100 lod samt åt
bokhållaren 150 riksd., hvilken utomdess, emot serskildt
vedergällning, uppgjorde fogdens räkningar, dem han
likväl borde kontrollera. Landshöfdingen Carl Mörner
hade en gång uppburit 1,293 daler 24 öre till sin
förtäring på en natt. General-guvernören, landshöfdingen
och uppbördsmännen uppfunno egna pålagor, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
