Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de stora pastoraterna delas. Man beslöt, att i
Tavastehus och Wiborg tillsätta serskildta
landshöfdingar, emedan distrikterna voro alltför stora;
generalguvernören blef derföre uppfordrad, att till dessa nya
platser föreslå personer, som voro kunniga i språket.
Klagan öfver dåliga fogdar och lagläsare trodde man
sig icke kunna afhjelpa förr, än de offentliga
undervisnings anstalterna blifvit organiserade, och ur deras
sköte dugliga män hade uppstått. Antalet af
uppbördsmän skulle förminskas; ty ju större mängden af
dessa är, desto större är ock den tunga som folket
känner. Grefven hade äfven föreslagit, att reducera de
många små afgifterna af allehanda produkter till vissa
hufvudvaror. Utförandet af denna nyttiga författning
blef öfverlemnadt åt guvernören: i förväg skuile han
dermed göra ett försök i några kyrksocknar, för att
se huruvida detta vore användbart öfver hela landet.
Brahe gjorde också det förslag, att inrätta en egen
kammarrätt i Finland, hvarmed dock ännnu hades
något anstånd. På Sandö skulle anläggas en stad
och general-guvernören bemöda sig, att förmå
Tavastehus borgare att här nedsätta sig, hvarigenom
med tiden en köping eller en liten stad kunde uppstå,
och dermed en ända göras på den myckna
landthandeln i denna provins. Vidare hade grefven föreslagit
en förbindelse emellan Päijäne, Loppis och andra
stora sjöar, hvarigenom landets och städernas uppkomst
skulle oändligen mycket befordras: regeringen
uppmuntrade honom att göra början dermed och se sig
om efter folk, som vore öfvade i sådana arbeten.
Ändtligen hade han också besvärat sig öfver den stora
hopens liderlighet och böjelse för dryckenskap:
regeringen visste intet annat medel, att hämma denna
sedeslöshet, än att presterskaget gåfve ett bättre
exempel, än på många orter skedde [1].
Embetsmännens förtryck och egennytta varade
allt fort. Under de beständiga krigen på utländsk
botten, kunde regeringen icke använda den
erforderliga uppmärksamhet på de stora oordningar, som tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
